Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stuteri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stuteri
Stångkoppel
Stuteri (av tyska Stute = sto) är en anstalt för
uppfödning av hästar i större antal. Förr kallades S. även
stodgång. I Sverige finnes numera endast ett S., som
tillhör staten, nämligen på Flyinge i Skåne (se Hästavel).
En stambok* för hästar kallas ofta stuteribok.
I. J-n.
Stuteribyrå, se Hästavel och Lantbruksstyrelsen.
Stybb, se Kolning.
Styckning av foster, se Embryotomi.
Styng är ett i själva verket missvisande namn på ett
flertal större flugarter, ty sticka kunna dessa ej, såsom
fallet är med bromsarna*, med vilka de ofta förväxlas.
Alla äro för våra husdjur mer eller mindre farliga
parasiter. Instinktivt äro de också av dem fruktade, ty då
S. surrande nalkas, bli de hotade djuren skrämda och
jaga i väg (kesa) liksom förföljda av en osynlig fiende. Av
de svenska arterna är nötbromsen eller oxstynget,
(Hypoderma bovis DG.) den mest bekanta. Det är en
bortåt 15 mm lång fluga med svagt rökfärgade vingar
och luden kropp. Denna är svartbrun och tecknad med
gulgrå partier. Honan lägger sina ägg på hudens hår,
Styng.
a nötbromslarv i dubbel naturlig storlek, b hår, på vilket
nötbromsen lagt ägg.
särskilt gärna på sådana ställen, som nötkreaturen
komma åt att slicka. Stynglarverna borra sig in genom
djurens hud eller passera genom deras mun in i kroppen,
där de under sina vandringar även kunna tränga in i
de ädlare organen. Vägen ut till det fria går genom
huden, varför också larverna sträva att nå denna.
Under huden ligga de i en håla med ett litet lufthål,
varigenom de andas, tills de blivit fullvuxna och nått
en längd av c:a 3 cm. De tränga sig då ut, falla till
marken eller stallgolvet, där de förpuppas. Frampå
eftersommaren eller hösten framkomma de fullbildade
flugorna. Nötbromsens betydelse ligger däri, att de
angripna djuren, i den mån larverna äro talrika,
producera mindre mjölk och få lägre slaktvärde.
Hudarna förlora särskilt mycket i värde, ty vid
garv-ningen vidgas de små andhålen betydligt. (Jfr även
Bromslarvsjuka.) Ibland kan en enda hud vara
genomborrad på hundratals ställen. Där en larv slagit sig
ned under huden, uppkommer alltid en upphöjning,
som lätt märkes, då man med handen stryker djurens
rygg och länder, där de flesta larverna bruka sitta.
Genom att med tummarna på vardera sidan om en
sådan bula trycka nedåt och inåt kan man pressa ut
larven. Är denna i det närmaste fullvuxen går
operationen lätt för sig, medan i motsatt fall larven kan
krossas och föranleda inflammation i huden. Larverna
kunna också uttagas med en för ändamålet särskilt
konstruerad tång, pincett. Som medel mot nötbromsen
användas även vissa kemiska preparat, av vilka sådana,
som äro beredda av derrisrot, synas ha givit goda
resultat. Enligt en Kungl. Maj:ts förordning (Sv.
författningssamling nr 247, 1930) kan på framställning
av hushållningssällskap eller landsting påbjudas
utrotande av nötbroms inom angivet område.
Utrotningen skall ske efter vissa linjer föreskrivna i en senare
utgiven kungörelse (1933). En annan styngart är det i
våra nordligaste bygder förekommande renstynget
(Oedewagena tarandi L.), vilkens levnadsvanor i hög
grad överensstämma med nötbromsens. I våra
sydligaste landskap förekommer även fårstynget (Oestrus
ovis L.). Detta styng lever som larv i näshålan på fåren
och kan därifrån vandra in i huvudets kaviteter och
föranleda svåra plågor. Ett angrepp yttrar sig som
ett slags »nyssjuka», ty på grund av den retning, som
larverna åstadkomma på näsans slemhinna, nysa djuren
titt och tätt, och till följd av klådan gnida de nosarna
såriga mot marken och andra hårda föremål. Även
hästen angripes av styngflugor. Mest bekant är
häst-stynget (Gastrophilus equi Clark.), vars larver kunna
i hundratal anträffas fastsittande på magens inre vägg.
Den fullvuxna larven, c: a 20 mm, avgår genom
tarmkanalen och förpuppas på marken, resp. stallgolvet.
Blott sällan förorsakar denna styngart allvarliga
sjukdomsföreteelser hos hästarna. A. T.
Styrdamm, se Flottning.
Styv lera, se Jordarter.
Styvmorsviol, se Viola.
Styvvippehavre, se Havre.
Stål, se Järn.
Stålskivekvarnar, se Gröpkvarnar.
Ståndare, se Blomma.
Ståndarmjöiskorn, se Fortplantning, växter.
Stångböna, se Böna.
Stångdike, se Torrläggning.
Stängklavc, se Klave.
Stångkoppel, se Anspänning.
894
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
