Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjärbränning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjärbränning
Tomtskräppa
framställning av 1 tunna tjära. Tjärbränning i dal
bedrives huvudsakligen i Norrland.
Kolning av töre i ugn giver en större mängd
kolningsprodukter: av 1 lm3 töre ungefär 35 kg tjära,
6—8 kg terpentinolja och 3½ hl. träkol. Den sålunda
erhållna tjäran är dock av vida lägre kvalitet än den
dalbrända. Ett flertal ugnskonstruktioner förekomma.
I milugnar med direkt värmetillförsel sker drivningen
enligt samma princip som i en tjärdal. Bättre utbyte
erhålles i retortugnar med indirekt värmetillförsel,
stundom anordnade såsom kontinuerligt drivna
vagnugnar, där järnretorter, vanligen rymmande omkring
30 m3, å vagnar införas i ett murat rum, där de
omspolas av förbränningsprodukterna från en eldstad.
Gaserna från retorten uttagas i bottnen och ledas till
kylare, där destillationsprodukterna avskiljas. Tjära
erhålles även vid vanlig ugnskolning (se Kolning).
M. J. Dft. (Ii. L-k.)
Tjärdal, se Tjärbränning.
Tobak (Nicotiana), ett släkte inom solanacéfamiljen
av amerikansk härstamning, har spiralställda, enkla,
helbräddade blad, blommor med klocklikt foder och
bägar- eller trattformig krona samt tvårummig kapsel,
som innehåller ett mycket stort antal små frön. Släktet
räknar ett 40-tal arter, men de flesta av dessa äro
utan ekonomisk betydelse, och man räknar vanligen
alla de som röktobak odlade formerna till två arter,
bondtobak (N. ruslica) och virginsk (N. Tabacum),
av vilka den senare numera obetingat spelar
huvudrollen. Den är en ofta två m hög ört med spetsigt
lansettlika blad, de nedre skaftade, de övre oskaftade,
och röda eller hos vissa former vita blommor, som äro
trattformiga med utbrett bräm. Inom denna urskiljas
minst sex mera markerade varieteter. Dess
ursprungliga hem torde vara att söka i norra Sydamerika och
därifrån norrut till Mexiko. Varieteten virginica lär
ha kommit från Orinoco-området till Virginia och är
nu en av de mest odlade formerna. Var. havanensis
angives ha mexikanskt ursprung, men har på Kuba
givit upphov till den berömda h a v a n n a t o b a k e n. Var.
macrophylla utgör den synnerligen storbladiga
mary-landstobaken. Bondtobak odlas numera mest i
en del asiatiska länder.
T. fordrar varm jord och riklig gödsling, men den
kan år efter år odlas på samma mark. I sydligare
länder äger sådden rum direkt på fältet, men så långt
norrut som hos oss måste man så i bänk och sedan
sätta ut plantorna, som till en tid kräva vattning.
För frost äro de mycket ömtåliga, och även skydd
mot vind är erforderligt, om odlingen skall giva gott
resultat. Om man icke vill ha frö, borttagas blommorna
liksom även s. k. tjuvar, bladvecksskott, som taga
näring från bladen och hindra dem att nå önskvärd
storlek. Skörden sker, åtminstone hos oss och överhuvud
där odlingarna ej äro alltför omfattande, så, att bladen
för hand avplockas, då de äro »mogna», d. v. s. då de
börja ljusna och få något nedåtvikna kanter. Man
skiljer mellan tre slag av blad: 1) sandgods, de nedre,
alltid mer eller mindre jordiga bladen, 2) bästa eller
storgods från mellersta delen av stjälken och 3)
fett-gods, de översta, under solljusets inflytande till större
tjocklek med rikligare cellinnehåll utvecklade bladen.
Dessa skiljas före torkningen, som sker i särskilda
tobakslador, i allmänhet utan uppvärmning. I vårt
land infördes tobaksodlingen redan ganska tidigt,
och den ansågs så viktig, att bönderna uppmuntrades
att ägna sig åt den. Länge förekom också odling för
husbehov allmänt inom en stor del av landet, men
efterhand avtog den mer och mer, och numera, efter
tobaksmonopolets införande, bedrives den blott i
ringa skala, huvudsakligen i några skånska
sandområden. Tobakens stimulerande verkan beror till en
väsentlig del på halten av alkaloiden nikotin, som finnes
i ganska växlande mängd. H. G. S.
Toffclblomma (Calceolaria), släkte tillhörande familj
Scophulariaceae. Arterna äro örter eller buskar, de
flesta hemmahörande i Sydamerika. Flera arter odlas
hos oss som prydnadsväxter. De ha sitt namn av att
blomkronans underläpp är stor och uppblåst och
därför mer eller mindre påminner om en toffel. G. Dbg.
Tolta (Mulgedium) är ett korgblomstrigt släkte med
endast tunglika blommor av blå färg och med riklig
mjölksaft. Fjälltoltan eller älgkålen (M. alpinum)
är en ofta över 2 m hög ört med pardelade blad, som
mest uppträder i björkregionen, där den tillsammans
med andra höga örter kan bilda utbredda vegetationer.
Den ätes gärna av kreaturen. H. G. S.
Tomat (Lycopersicum esculentum), på svenska även
kallad kärleksäpple, har i våra dagar blivit en
trädgårdsmästarnas storkultur. Varje dag under hela våren
och sommaren säljas 1 000-tals kg.
Även den, som ej har växthus, kan mycket väl odla
T. Fröet kan sås i vanlig blomkruka i slutet av mars.
När plantorna komma upp, planteras de en och en i
små krukor för att, när dessa krukor blivit fyllda av
rötter, ännu en gång planteras om i större, nu med
kraftigt gödslad jord. Plantorna få stå inne, till dess
att risk för frost ej förefinnes. De planteras då ut i
varm, näringsrik jord, gärna vid husvägg eller plank,
så att de få mesta möjliga värme. Avstånd mellan
plantorna 80 cm. T. fordra riklig vattning och noggrann
skötsel. Alla sidoskott, som komma fram, skäras bort
och toppskottet skäres av ett à två blad ovanför
tredje blomklasen, för att dessa klasar skola utveckla
vackra frukter. Bästa sorter för frilandsodling äro
Dansk Export och Landora, båda med relativt små,
men mycket välformade frukter. S. G-n.
Tomtskräppa, se Syra.
946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
