Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utvecklingslära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utvecklingslära
Utäng
kromosomerna, lämnat en mängd nya och exakta
upplysningar angående art- och formbildningen i naturen
samt inom växt- och djurförädlingen.
Den moderna U. kan ledas tillbaka till 1700-talet,
men dess genombrott dateras till 1859, då Ch. Darwin
gav ut sin berömda bok »Om arternas uppkomst genom
naturligt urval». Vid försök att förklara utvecklingen
ha i huvudsak två teorier bekämpat varandra,
la-marckismen (efter J. B. de Lamarck) och darwinismen
(efter Darwin). Lamarckismen söker förklara
utvecklingen och organismernas ändamålsenlighet genom att
antaga, att organen undergått ärftliga förändringar
under inflytande av det bruk, organismerna själva
göra av dem; eller genom att antaga en direkt och
ändamålsenlig, ärftlig inverkan av miljön, såsom köld,
hetta m. m. (»förvärvade egenskapers ärftlighet»). Den
moderna artbildningsforskningen lämnar intet stöd åt
lamarckismens ganska godtyckliga antaganden.
Darwinismen utgår från att växter och djur sätta långt fler
avkomlingar till världen än vad som faktiskt kunna
härbärgeras inom varje särskilt område; att
avlcom-lingarna alltid äro något olika varandra och föräldrarna
(variation); att där alltid sker en kamp för tillvaron,
varigenom de sämre gå under och endast de
ändamålsenligaste leva vidare (urval eller selektion); och att
därigenom alltmer ändamålsenliga former och arter
utvecklas. Den moderna artbildningsforskningen
underkastar både variationen och selektionen de mest
ingående analyser. Grundtankarna i Darwins teori synas
därvid alltmer betraktas såsom riktiga, medan många
detaljer övergivits. Variationen har dessutom visat sig
omfatta en tidigare oanad rikedom på olikartade
processer (bastardering, modifikation, mutation, se
Ärftlighetslära; talrika olika typer av förändringar bland
cellkärnornas kromosomer), vilka var för sig verka
omdanande på den levande världen men vilkas
betydelse för U. icke för närvarande kan säkert värdesättas.
U. är oumbärlig för den biologiska vetenskapen, om
denna vill förskaffa sig någon reda och klarhet i sin
uppfattning av den levande världens mångformighet.
Samtidigt har den moderna ärftlighets- och
artbildningsforskningen lämnat viktiga och delvis fullt
bindande bevis för att en nybildning av arter och former
verkligen ägt rum under tidernas lopp samt fortfarande
pågår. Jfr Art och Ärftlighetslära. O. H-n.
Utäng, se Nybyggen.
987
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
