Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Virke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Virke
Virke
virkets sätt att förbrinna, ha en betydande inverkan.
Enligt tyska undersökningar är bränslevärdet hos olika
trädslag, om stenkolets bränslevärde = 100, ungefär
följande: avenbok 28, ek 26, ask och bok 24, björk och
lönn 23, tall 20, gran 19, poppel 14. Vattenhalten verkar
starkt sänkande på bränslevärdet. Se Bränsle.
Varaktigheten är vanligen störst hos tunga och hårda
trädslag samt förhöjes av inlagrade harts-,
terpentin-och garvämnen och är därför i regel större hos
kärnveden än hos splinten. Vinterfällt V. är varaktigast,
emedan dess halt av lösliga ämnen då är minst, flottat
virke varaktigare än oflottat, därför att de lösliga
ämnena utlakats under flottningen. Genom impregnering
med för svampar och bakterier giftiga ämnen kan
varaktigheten avsevärt förhöjas; likaså i viss grad genom
anstrykning med oljor, färger, tjära o. dyl., vilka alla
äro avsedda att utestänga luft och fuktighet. Ek är
vårt hållbaraste trädslag. Varaktiga å alla områden
äro även alm, kärnfura, lärk och senvuxen, finringad
gran. Bok och al äro hållbara under vatten, däremot
icke i fria luften. Ask är ett starkt och varaktigt V.
inomhus, men ej vid användning i växlande fuktighet.
Detsamma gäller även lönn och lind. Björk är ett
jämförelsevis ovaraktigt trädslag. Asp är varaktigt i fria
luften (gärdsel, takspån) samt vid jämn fuktighet
(täckdikningsvirke), men är däremot otjänligt i
jordytan, t. ex. såsom stolpar o. dyl.
Färg, lukt och smak: Hos trädslag med färgad kärna
är virket i regel starkare och värdefullare, ju mörkare
det är; hos sådana träd däremot, som sakna utpräglad
kärna, t. ex. bok och björk, är ljust (yngre) virke
hårdare än mörkare. Vid möbeltillverkning är virkets färg
av betydelse, men än föredrager man där en ljusare
färg, än en mörkare. —- Lukt hos V. räknas sällan som
en förtjänst (så dock t. ex. hos weichselträ) men
däremot oftast som olägenhet, i det att lukten kan övergå
till ämnen, som komma i beröring med virket; sålunda
gör kådhalten barrträ olämpligt till smördrittlar,
emedan lukten och smaken sprida sig till smöret, liksom
träull berett av dessa trädslag är mindre lämpligt till
packning av frukt. Gran användes, på grund av sin
lägre kådhalt, hellre än tall till lådvirke. Till
smördrittlar användes bokvirke, emedan detta nästan
fullständigt saknar lukt och smak. Mörkare bokved, s. k.
rödved, är oanvändbar till detta ändamål.
Virkessortiment:
Rundvirke är en gemensam benämning för råvaran
till sågning (se Timmer), pappersmassefabrikation (se
Pappersmasseved) och kolning*, men innefattar även
exportvarorna pitprops*, spiror och slanor samt
tänd-sticksvirke, telegrafstolpar, stängselstolpar och slanor
till järnvägsstängsel m. m. Med spiror menas avkvistat
timmer av gran (stundom furu) från 6 till 15—16 tum
på mitten och 36—80 fots längd. Spiror användas till
Virke. Fig. 2. Kraftledningsstolpar, 17 m långa,
kärnfullt virke.
master, rår, ställningsvirke o. dyl. och böra därför
vara raka, jämnvuxna, fria från röta och så kvistfria
som möjligt. Vid export tillyxas de ofta, huvudsakligen
för lastningens skull, 1 à iy2 fot i rotändan, så att de
där erhålla cylindrisk form. De säljas per styck eller
per load om 50 eng. kbf. Klenare dimensioner kallas
slanor.
Till tändsticksvirke användes förr uteslutande asp;
numera brukas även andra trädslag, såsom björk och
al. Virket, som säljes pr eng. kbf eller kbm verklig
massa och sålunda inmätes i eng. fot och tum eller
m och cm, skall vara obarkat och så friskt, rätvuxet
och kvistfritt som möjligt. En skarpt begränsad, mindre
kärnröta får förekomma (högst 3"). Telegraf- och
telefonstolpar skola vara av rakvuxen furu. Endast en
sidokrök å 15 cm i en riktning är tillåten. De huggas
vanligen i 7—15 m längd med toppdiameter av 14—18
cm och säljas pr styck. Kraftledningsstolpar kunna
tillredas av tall, ek och lärk. Dimensionerna äro
mycket varierande; längd 9—18 m, grovlek 15—19 cm.
Stolpar till järnvägsstängsel huggas i regel av furu i
längder om 1,4—2,1 m med en toppdiameter av 15
cm. De helbarkas och säljas pr styck. Slanor till
samma ändamål huggas av gran, 6,3 m långa, 9 cm
i topp, helbarkas och klyvas med såg.
Skrätt och bilat V. innefattar exportdimensionerna
bjälkar och sparrar samt huvudsakligen för inhemsk
förbrukning avsett byggnadstimmer, sliprar o. dyl.
1019
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
