Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äggkvalitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äggkvalitet
Äggviteämnen
eller kronmärkta ägg, Handelsklass A, Handelsklass
B, Kylhusägg, Konservägg.
För att höja Ä. är renlighet i värpreden, hönshus
och rastgårdar samt i förpackningslådor av
grundläggande betydelse. Förvaringstemperaturen bör icke
överstiga +13° C. Konsumtionsäggen skola vara
obefruktade och få icke tvättas. Äggen skola levereras
minst en gång i veckan. S. T-n.
Äggledare, se Könsorgan.
Äggiedareinflammation, se Hönssjukdomar.
Äggnotering. På marknaden förekomma 3 olika slags
noteringar, nämligen minutprisnoteringen,
partiprisnoteringen och producentnoteringen.
Minutprisnoteringen sättes av Socialstyrelsen på grundval av från
49 orter infordrade uppgifter om på resp. orter betalade
minutpriser. Partiprisnoteringen sättes av Sveriges
Allmänna Lantbrukssällskap med ledning av från ett
antal grossister och Svenska Ägghandelsförbundet
lämnade uppgifter. Partiprisnoteringen gäller viss ort
och fritt minuthandlaren och angiver icke betalade
priser utan ett med ledning av marknadsläget fastställt
pris, avsett som rättesnöre för partihandeln under
nästkommande vecka eller del därav.
Partiprisnotering förekommer för nyvärpta ägg, kylhusägg och
konserverade ägg. Producentnoteringen sättes av Sveriges
Allmänna Lantbrukssällskap med ledning av uppgifter
som lämnas av till Svenska Ägghandelsförbundet
anslutna äggcentraler samt av förbundet självt. Denna
notering är ett för nästkommande vecka fastställt
av-räkningspris till producenterna. En liknande
producentnotering sättes av Äggexportörernas förening.
Samtliga Ä. angivas pr kg utom
minutprisnoteringen som sättes pr tjog. S. T-n.
Äggproduktion, se Hönsens utfodring.
Äggstock, se Könsorgan.
Äggstoekseysta, se Ofruktsamhet.
Äggsvamp (Bovista), ett röksvamparna närstående
släkte, som dock skiljer sig från dessa genom nästan
helt rund form utan antydan till fot och därigenom,
att hela den inre vävnaden upplöses i sporer jämte ett
mellan dessa liggande trådnät. Sporerna bilda ett mörkt
pulver, som liksom hos röksvamparna utkastas, sedan
det glatta, sämskskinnsliknande hudlagret brustit. En
art, den jättestora Ä. (B. gigantea), kan nå storleken
av ett stort kålhuvud och en vikt av flera kilo. Övriga
arter äro betydligt mindre, och alla, särskilt
jättebo-visten, äro goda matsvampar. H. G. S.
Äggvita, se Äggviteämnen.
Äggvitedigestion, se Fodersmältning.
Äggvitekvot, se Näringsbehov.
Äggviteämnen äro de utan jämförelse viktigaste
kvävehaltiga substanserna i växternas och djurens kemi.
Livet, i synnerhet i dess högre former, är oupplösligt
sammanbundet med förekomsten av Ä.
Man har genom s. k. elementaranalys tidigt lärt
känna dessa ämnens halt av kol, väte, syre och kväve
samt de små mängderna nästan alltid förekommande
svavel och stundom förekommande fosfor. En s. k.
bruttoanalys av Ä. ger i regel resultat av följande
utseende: kol 50—55 %, väte 6,5—7,3 %, syre 19—24 %,
kväve 15—18 % och svavel 0,3—2,4 %. Härifrån och
till en närmare kännedom om den noggranna
uppbyggnaden av Ä. är emellertid steget långt och dessa ämnens
s. k. struktur förblev också länge en olöst gåta. Ä.
äro svårlösliga, färglösa, i regel okristalliserbara (amorfa)
och ge vid upphettning lätt under sönderdelning
upphov till så små brottstycken (koloxid, kolsyra, vatten,
ammoniak, svavelväte, pyridin m. fi. ämnen) att man
av dessas sammansättning ej kunde bilda sig någon
säker uppfattning om det väsentliga i äggviteämnenas
byggnad. Det blev Schützenberger förunnat att på
denna viktiga punkt föra forskningen ett stort steg
framåt. Efter uppvärmning av äggvitelösningar med
bariumhydrat, varvid äggvitan undergår hydrolys i
enklare ämner|., kunde han konstatera bildandet av
en hel mängd kristalliserande substanser av ganska
enkel sammansättning (den första iakttagelsen av
aminosyror såsom byggnadsstenar av äggvita).
Därefter utarbetades snabbt metoder för fullständigare
äggvitehydrolys och för ett noggrant åtskiljande av
de äggvitan uppbyggande aminosyrorna (se
Aminoföreningar). Emellertid hör detta arbetsområde ännu
till kemiens allra svåraste. Reningen av ett enda
äggviteämne och dess analys med avseende på däri
ingående aminosyror är ett årslångt, prövande arbete,
varvid man får vara tillfredsställd därest så mycket
som 70 % av den ursprungliga äggvitan kan
återfinnas i form av kända aminosyror. Högst få Ä. äro
identifierade till över 90 % av sin sammansättning.
En rationell klassificering av Ä. borde bygga på
dessas halt av olika aminosyror. En sådan systematik
har av praktiska skäl ej kunnat genomföras.
Äggviteämnenas systematik bygger fastmera på olikheter i
deras fysikaliska och analytiska egenskaper och man
skiljer i huvudsak mellan följande grupper av Ä.
Albuminer lösas lätt i destillerat vatten och
lösningarna koagulera vid upphettning, d. v. s. äggvitan
faller ut med förändrade egenskaper. Albuminerna
innehålla ej aminosyran glykokoll men höra till de
svavelrikaste Ä. De äro ytterst vanliga i alla safter
och vävnader inom djurvärlden, i blod
(serumalbu-min), i mjölk etc. men förekomma mindre rikligt inom
växtvärlden.
Globuliner lösas ej i destillerat vatten men väl i
svaga saltlösningar. Vid upphettning koagulera
glo-bulinlösningar som albuminlösningar. Globuliner
innehålla glykokoll, till skillnad från albuminerna, och
mindre mängd svavel än dessa. De äro ständiga led-
1058
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
