Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äggviteämnen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äggviteämnen
Äggviteämnen
sagare till albuminer inom djurvärlden (musklernas
myosin och myogen äro globuliner) men uppträda
även såsom växtäggvitor, t. ex. edestin i hampfrö.
I växtvärlden förekomma de ofta såsom
fosforglobu-liner (jfr nedan).
Prolaminer äro vegetabiliska Ä. och sakna
motsvarighet inom djurvärlden. De äro lösliga i alkohol. De
innehålla i regel ej aminosyran lysin (såsom zein ur
majs, medan hordein ur korn och gliadin ur vete
innehålla små kvantiteter lysin). Protaminer (obs.
namnlikheten med föreg.) äro relativt enkelt uppbyggda
Ä., av basisk natur. De äro lösliga i vatten och
koagulera ej i värme. De uppträda ofta i form av
nukleo-proteider (jfr nedan). Det i blodkropparnas
hämo-globin ingående äggviteämnet globin hör till en
närbesläktad grupp, historierna.
Albuminoider äro svårlösliga till olösliga Ä. Hit höra
ett antal mera motståndskraftiga substanser i olika
vävnader, såsom /cenrt/n-gruppens Ä., vilka äro
huvudbeståndsdelar i de hornartade vävnaderna
(hornämne) ss. hovar, naglar, hår etc. och höra till de mest
svavelhaltiga, vidare e/asÉm-gruppen (elastisk
bindvävs-äggvita) och kollagen, d. v. s. skelettsubstansens
äggviteliknande material (jfr Lim).
Fosforglobuliner (fosforproteiner) äro
globulinlik-nande Ä., vilka förenat sig med fosforsyra. Mjölkens
kasein (ostämne) är en av de viktigaste inom denna
grupp. Genom sin fosforsyrehalt har kasein sur
karaktär och ger med baser salter (kaseinater), vilka äro
lösliga i vatten. Under inverkan av löpe bildar det
s. k. para-kasein och vassleäggvita, av vilka det
förstnämnda utfaller (»ystar sig») i form av kalksalt.
Legu-min i ärtväxters frön och glutenkasein (växtfibrin)
samt ovovitellin i ägg räknas även till denna grupp.
Proteider äro s. k. »sammansatta Ä.». De bestå av
Ä., som förenat sig med helt andra ämnen, under
vattenutträde. Hit höra t. ex. glykoproteider (innehållande
kolhydrat och äggvita), kromoproteider (färgämne och
äggvita), nukleoproteider (nukleinsyror och äggvita),
lecitalbuminer (med lecitin) och åtskilliga andra. Till
glykoproteiderna höra muciner (animala slemämnen i
saliv etc.), till kromoproteiderna bl. a. hämoglobin
(sammansatt av äggvitan globin och den färgbetingande
substansen hämokromogén). De i nukleoproteiderna
ingående nukleinsyrorna ha en komplicerad byggnad
och innehålla dels fosforsyra, dels någon sockerart
och dels en kvävehaltig s. k. purinbas (purinämne)
eller pyrimidinbas.
Ä. kunna kemiskt binda såväl syror som baser,
varvid bildas olika slag av albuminater. Vid starkare
inverkan av sura eller basiska lösningar (i synnerhet i
värme) bli Ä. föremål för hydrolytisk sönderdelning,
varvid till sist resulterar en blandning av olika
aminosyror. Hydrolys av Ä. kan även försiggå såsom en
serie av biologiska reaktioner, exempelvis vid djurens
och människans matsmältning. Härvid sönderdelas Ä.
under inverkan av olika s. k. enzym i måge resp.
tarmkanal (se Proteolys). Vid sådan hydrolys av Ä.
uppkomma talrika mellanprodukter mellan Ä. och
aminosyror, av vilka följande äro viktigast:
Albumoser. Dessa koagulera ej längre vid kokning.
Man skiljer f. ö. mellan primära albumoser, som stå
Ä. närmast, och sekundära, av något enklare
sammansättning. De bildas som mellanprodukter, när pepsin
(magsaftens proteolytiska enzym) får inverka på Ä. i
sur lösning.
Peptoner äro slutprodukterna vid pepsinets inverkan
på Ä. De äro lättlösliga i vatten och skilja sig rätt
avsevärt från Ä., men äro som dessa kolloider (icke
kristalliserande ämnen). Peptoner ha en om aminosyror
påminnande, saltartad smak.
Polypeptider (Peptider). Med detta namn betecknar
man föreningar, innehållande ett mera begränsat antal
aminosyror. De uppträda som mellanprodukter vid
hydrolys av Ä. under inverkan av trypsin i
pankreas-saft (bukspott) och äro alltså resultat av partiell
hydrolys av Ä., som dock fortskridit längre än till bildningen
av peptoner. Peptider och polypeptider med stigande
antal aminosyror i sin byggnad och med alltmera
ägg-viteartade egenskaper har man även kunnat framställa
med konst, med aminosyror som utgångsmaterial.
Tripeptider, dipeptider innehålla resp. tre och två
aminosyror, som sammanslutit sig under utträde av
vatten. Glycyl-glycin är t. ex. en dipeptid, uppbyggd
av två molekyler glycin (Glykokoll, jfr
Aminoföreningar).
Aminosyror, resultat av total eller uttömmande
hydrolys av Ä., ha beskrivits bland aminoföreningar*.
Inalles anses ett 20-tal olika aminosyror vara säkert
fastställda som byggnadsstenar i Ä.
Från analytisk synpunkt bedömer man i regel
halten av Ä. i ett botaniskt eller animaliskt material ur
dess kvävehalt. Om materialet underkastas s. k.
kvävebestämning enligt Kjeldahl brukar oftast faktorn
6,25 användas för att ur kvävehalten beräkna den
teoretiska kvantiteten Ä. (»råprotein»), 1 % kväve
motsvaras alltså av 6,25 % råprotein, innefattande
äggvitan jämte en större eller mindre mängd icke
äggvite-artade beståndsdelar (aminosyror, amider).
I vattenlösning kunna Ä. i allmänhet påvisas bl. a.
genom lösningens kvävehalt (saknas kväve så saknas
Ä.), genom utfällning i kokning samt genom ett antal
andra fällnings- och färgningsreaktioner. Som
fällningsmedel för Ä. användas neutralsalter i överskott,
alkohol, tungmetallsalter, starka mineralsyror
(salpetersyra), alkaloidreagenser (garvsyra,
fosforvolfram-syra m. fi.). Färgreaktioner på Ä. äro bl. a.:
Biuret-provet (violett färgning med svag alkalisk kopparsalt-
1059
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
