Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärftlighetslära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ärftlighetslära
Ärftlighetslära
klyvningen är: 9: 3: 3: 1. Vid 3 genpar talar man
om trihybrid korsning med den trihybri d a kly
v-ningen 27: 9: 9: 9: 3: 3: 3: 1. Då många genpar äro
medverkande säger man att polyhybrid korsning
föreligger.
Det bör observeras, att det för resultaten i de
hittills beskrivna fallen icke blott är likgiltigt vilken av
föräldraegenskaperna som finns hos hanen eller hos
honan, utan det gäller även, att hur än
homozygo-tierna fördelas på de båda individerna ur
P-genera-tionen erhålles lika resultat. Sålunda ger korsningen
AAbb x aaBB i Fj och F2 samma resultat som
korsningen AABB X aabb, och likaså ge korsningarna
AABBCC x aabbcc, AABBcc x aabbCC, AAbbCC x
X aaBBcc, aaBBCC X AAbbcc överensstämmande
resultat. Detta, liksom uppkomsten av de dihybrida —
eller högre — Fa-klyvningarna är en konsekvens av
Mendels andra lag, lagen om genernas fria
kombination. Denna utsäger att vid gametbildningen kombinera
sig generna fritt och äro endast underkastade slumpens
spel. När t. ex. en individ AaBb bildar gameter
kombineras A med B lika lätt som A med b, och — med
hänsyn till det stora antal gameter, som vanligen
bildas — detta betyder, att gameterna AB och Ab,
liksom även aB och ab, bildas i samma antal. Det
finns sålunda här icke någon tendens, som gör att A
hellre kombinerar sig med t. ex. B än med b. Medan
Mendels första lag, klyvningslagen, kan anses
universellt riktig, har emellertid denna andra mendelska lag
en bestämd och viktig gräns för sin giltighet (se nedan).
Utom förut nämnda slag av korsningar utföres ofta
s. k. återkorsning, varmed menas korsning mellan
heterozygoter och recessiva homozygoter, alltså Aa x aa
eller AaBb x aabb, eller AaBbCcx aabbcc etc. Genom
att upprita härför nödvändiga rutschcmata synes, att
man efter sådan korsning får klyvningen 1: 1 i det
monohybrida fallet, 1: 1: 1: 1 i det dihybrida fallet,
1: 1: 1: 1: 1: 1: 1: 1 i det trihybrida fallet etc.
Proportionen mellan de olika klassifierbara typerna kommer
sålunda här att exakt överensstämma med
proportionen mellan de olika slagen av genkombinationer hos
gameterna. Om fri kombination föreligger eller ej kan
alltså enklast utrönas genom att utföra återkorsning:
erhålles då en avgjord avvikelse från lika antal inom
de olika typerna äger icke den andra mendelska lagen
tillämpning.
I samtliga ovan använda exempel har dominansen
varit fullständig, d. v. s. homozygoten AA och
he-terozygoten Aa ha varit varandra fullständigt lika
till utseendet. Ett mycket stort antal fall äro
emellertid kända, där heterozygoten har ett utseende,
som icke överensstämmer med utseendet hos
homozygoten AA, utan ligger någonstans mellan AA och aa.
Man säger då att heterozygoten är intermediär. Ofta
ligger heterozygotens utseende närmare den
dominerande homozygotens, och man talar då om
ofullständig dominans. De två gener, som tillsammans
bilda ett genpar, betecknas alltid, så som gjorts
ovan, med samma bokstav, men den dominerande ur
det stora alfabetet och den recessiva ur det lilla.
Om heterozygoten är intermediär och till
utseendet ligger alldeles mitt emellan de båda
homozy-goternas utseenden är det uppenbarligen godtyckligt
vilken gen man utpekar som dominerande och vilken
som recessiv, och det är därför likgiltigt vilken av
generna som betecknas med stor och vilken med liten
bokstav. Eftersom den monohybrida F2-klyvningen
3: 1 uppkommit ur klyvningen 1AA: 2Aa: laa,
kommer, vid intermediärt arv, den monohybrida
klyvningen att bli 1: 2: 1 och motsvarande gäller för
dihybrida etc. klyvningar.
De klyvningstal som härletts här ovan och som
konstaterats i otaliga experiment med de mest skilda
djur och växter, förekomma i verkligheten praktiskt
taget aldrig exakt utan endast tillnärmelsevis
realiserade. Ju större undersökningsmaterialet är desto
närmare komma funna klyvningstal att
överensstämma med teoretiskt väntade. Härför är dock
nödvändigt att samtliga zygoter kunna tagas med vid
klassifieringarna, eller att åtminstone proportionsvis
lika många av varje klassifierbar typ uteslutes. Ofta
förhåller det sig emellertid så, att klassifieringarna
icke kunna göras förrän växterna eller djuren nått
en viss ålder, och om då t. ex. zygoten aa har en
större dödlighet under fostertiden och första
ungdomstiden, måste den, när klassifieringen sedermera sker,
förekomma i mindre antal än vad det teoretiska
klyvningstalet anger. Många kända gener äro sådana att
de i homozygot tillstånd verka dödande under
fosterstadiet eller omedelbart efter födelsen. Sådana gener
benämnas letala. Om a är en letalgen och om två
heterozygoter Aa paras med varandra, samt om
av-komlingarna icke kunna klassifieras förrän en tid efter
det letalgenen haft sin dödande verkan upptäcker
man överhuvud ingen utklyvning alis. Letalgener äro
kända hos många slag av husdjur: bulldoggs,
hårlösa kalvar, krokstelbenta grisar etc. Gener, som i
homozygot tillstånd döda flertalet men icke alla
individer, kallas subletala eller semiletala. Man känner
även sådana gener, som ha dels en letal och sålunda
recessiv verkan, och dels en dominerande verkan. Hos
möss finnas djur med gul kroppsfärg och denna färg
dominerar över svart. Genen för gul tecknas Y och
för svart y. Men Y är samtidigt recessiv såtillvida,
att alla YY-djur dö under fosterstadiet. Alla levande
och till parningar användbara gula möss äro
följaktligen heterozygota Yy och när två sådana paras får
man sålunda klyvningen 2 gula (Yy): 1 svart (yy).
1070
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
