Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärftlighetslära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ärftlighetslära
Ärftlighetslära
varon av den dominerande genen. Men om a^ endast
är frånvaron av A, så kan icke samtidigt a också
utgöra frånvaron av dels A och dels at.
I de ovan lämnade exemplen ha oftast sådana »yttre»
egenskaper som färger etc. behandlats. Det kan
emellertid anses fullkomligt säkert, att generna icke blott
bestämma utvecklingen av sådana egenskaper, utan
även av grundläggande konstitutionella och psykiska
egenskaper. På grund av undersökningarnas relativa
lätthet stå dock de enklaste och lättast
demonstrer-bara exemplen att finna bland de »yttre»
egenskaperna. Till de viktigare egenskaper, som bland
husdjur och kulturväxter varit föremål för
ärftlighets-studier, höra också en rad kvantitativa egenskaper,
såsom mjölkmängd och mjölkens fetthalt, kroppsvikt,
kärnavkastning hos spannmål etc. I allmänhet
samverka här många olika genpar, vilket bidrar till att
klyvningarna bliva svåra att överblicka och att
uttyda. Många anse att man ofta har att räkna med en
viss proportionalitet mellan antalet dominerande
gener, som ingå i djuret eller växten ifråga, och dess
produktionskapacitet. Om som exempel tagas 3 par
gener, och varje recessiv räknas ha värdet 0 och varje
dominerande värdet 1, kommer korsningen AABBCC
(6) x aabbcc (0) att ge en intermediär Fx AaBbCc (3)
och i F2 klyvningen:
värdeklass..... 0 1 2345 6
klyvningstal ... 1 6 15 20 15 6 1
Samma resultat i Fa måste man även erhålla efter
korsningen AAbbCC (4) X aaBBcc (2). Gäller
korsningen t. ex. kroppsvikt hos djur innebär detta, att
man i F2 kan få fram sådana individer, som äro å
ena sidan lättare och å andra sidan tyngre än någon
av föräldrarna. Experiment ha visat att detta kan
inträffa.
Egenskaper och anlag.
Då förut talats om gen jör hornlöshet eller för röd
färg har detta såtillvida varit oegentligt som det
säkert icke finnes någon egenskap vars natur bestämmes
av ett enda genpar. Alla gener samverka och varje
egenskap beror på hela det komplex av gener som ingå
i individen. Men när man korsar två olika individer
upptäcker man att de skilja sig med avseende på t. ex.
ett enda genpar, och man säger då, att de gener som
bilda detta par äro generna för de båda egenskaper,
som karakterisera dessa individer.
Genernas antal hos de enskilda individerna är som
förut nämnts otvivelaktigt stort. Någon exakt
kännedom om detta antal har man icke, men sannolikt rör
det sig om flera tusen genpar. Därav följer att de
olika kombinationer, i vilka generna kunna
förekomma, till antalet rör sig inom astronomiska
storhetsordningar (1 000 olika genpar motsvara ett
478-siffrigt tal av olika tänkbara genkombinationer).
Man kan sålunda påstå, att det finns flera tänkbara
genkombinationer än vad det finnes djur- och
växt-individer på jorden. Därav följer i sin tur, att om man
har en samling djur eller växter, vilka må tillhöra en
och samma ras, så komma bland dessa i allmänhet
många genolikheter att föreligga. En sådan samling
av individer, kallar man en population. Själva den
genkombination, som karakteriserar en viss individ,
brukar benämnas dess genotyp eller anlagstyp, medan
de egenskaper, som individen själv framvisar, kallas
dess fenotyp eller företeelsetyp. Två individer med
samma genotyp kallas isogena. Skillnaden mellan
genotyp och fenotyp beror på olika orsaker. Vid
fullständig dominans ha de två olika genotyperna
AA och Aa samma fenotyp. Vid sådan epistasi som
t. ex. komplementära gener äro de två olika
genotyperna CCrr och ccRB av samma fenotyp. Utöver
dessa två orsaker — dominans och epistasi — till
olikhet mellan genotyp och fenotyp finnes ytterligare
den som beror på vad man kallar miljö. Därmed menas
summan av alla inflytelser som göra sig gällande
under en individs liv fr. o. m. fosterutvecklingens
början. T. ex. bliva två djur, som tänkas vara isogena,
men som haft olika näringstillgång olika från många
synpunkter. Vidare kunna två isogena växter, som
utvecklats i olika temperatur få olika färg. En individs
fenotyp beror sålunda på dess genotyp samt på de
miljöinflytelser den varit utsatt för. Då djur eller
växter äro varandra fenotypiskt olika på grund
av-olika miljöinflytelser, talar man om modifikation och
modifierbara egenskaper. Vissa egenskaper äro starkt
modifierbara, t. ex. är mjölkmängden hos en ko starkt
beroende av utfodringen och kärnavkastningen, hos
ett sädesslag starkt beroende av jordmån och gödsling.
Andra egenskaper, såsom former och färger, äro ofta
endast obetydligt modifierbara. Modifikationerna, som
alltså endast bero på miljöolikheter, ha intet med
genkombinationerna, d. v. s. genotypen att göra,
och ha sålunda intet inflytande på gametbildningen:
samma slag av gameter bildas från en undernärd som
från en välnärd individ om de båda individerna äro
isogena, och man kan därför vänta samma sorts
avkomlingar efter dem. Man uttrycker detta med att
modifikationer, eller personligt förvärvade egenskaper,
icke gå i arv.
Då man studerar de olikheter, som förekomma
bland individerna inom en population, skiljer man på
dem, som ha sin orsak i miljöinflytelserna: icke-ärftlig
variation, och dem som bero på olika genkombinationer:
ärftlig variation. Detta senare slags variation
vidmakthålles genom de nykombinationer av gener som
ske vid gametbildning och befruktning. Men för att
denna nykombination verkligen skall ske fordras
uppenbarligen att heterozygotier föreligga, och sålunda kunna
1072
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
