Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Husdjurs och odlade växters härkomst
- Husdjurens härkomst och utveckling
- De viktigaste odlade växternas härstamning och tidigare odling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KALKONEN, Meleagris gallopavo, var vid Amerikas upptäckt allmän i
denna världsdels skogar, och infördes till Spanien och Frankrike i början
av 16:e århundradet.
BIET, Apis mellifica, är inhemskt i gamla världens olika delar, och
redan i förhistorisk tid var dess honung en viktig hushållsartikel. När bin
först började hållas tama, är ej känt.
SILKESMASK. Silke begagnades redan av Medelhavsländernas gamla
kulturfolk, men det land varifrån det hämtades, var okänt av de grekiska
och latinska författarna. Det infördes från Ostasien, där silkesodling var
allmän redan i förhistorisk tid.
Enligt sägnen infördes silkesmaskägg och frön av den vita
mullbärsbusken år 551 av två munkar från Indien till Konstantinopel, och härifrån
spreds silkesmask- och mullbärsodlingen vidare i Europa.
De viktigaste odlade växternas
härstamning och tidigare odling.
De flesta av våra åkerbruksväxter och många av de ekonomiskt viktigare
trädgårdsväxterna hava varit odlade redan i förhistorisk tid, men i
många fall råder ovisshet om vilka deras vilda urformer varit. Då man icke
påträffat någon vild växtform, som med säkerhet kan angivas som
stamform till ett odlat växtslag, kan det bero på, att ursprungsformen är utdöd
eller att den, ehuru förefintlig, dock icke ännu upptäckts av vetenskapen,
men orsaken kan också vara, att arten under årtusendens odling förändrats
så, att dess samhörighet med den vilda stamformen icke utan vidare är
tydlig. Ovissheten kan dock numera ofta tack vare den ökade insikten
om växternas variation och om ärftlighetslagarna mer eller mindre säkert
lösas genom odlings- och korsningsförsök.
VETE har jämte korn och hirs hos flertalet av den gamla världens folk
hört till de första sädesväxterna och i regel varit den förnämsta av dessa.
Kulturspråken hava urgamla ord för vete, vilket plägar särskilt betecknas
som gudarnas gåva, och av dess olika huvudformer går flertalet tillbaka
till förhistorisk tid.
Talrika äldre uppgifter finnas om vildväxande vete. Odysseen omtalar
det från Sicilien, Herodotos från Mesopotamien, Strabon från Indien,
och Diodoros från Sicilien anför en sägen, att Osiris funnit det i
Syrien. De gamla hänvisningarna till främre Asien som vetets
ursprungsland hava i senare tid så till vida bekräftats, att två varandra närstående
former av enkornvete, vilka sammanfattats under benämningen Triticum
monococcum œgilopioides, påträffats dels i Mindre Asien, Syrien,
Mesopotamien, Assyrien och Persien (f. thaoudar), dels i Balkanländerna (f.
boeotica). Därjämte har man funnit ett tvåkornvete, Tr. dicoccoides, i Syrien,
Palestina och Persien. Dessa vilda former avvika visserligen från de
odlade en- och två-kornveteformerna genom smärre korn och så bräcklig
axspindel, att axet vid mognaden sönderfaller av sig själv, men dessa
karaktärer äro vanliga hos vilda former och minskas och försvinna vid odling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0018.html
