Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husdjurs och odlade växters härkomst - Husdjurens härkomst och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Europas bronsålderslager ha lämningar av en annan hundras,
bronshunden, påträffats, vilken likasom nutidens fårhundar, collies och pudlar,
enligt Keller, torde härstamma från Indiens varg eller landga, C. pallipes.
Samme författare hänför de gamle babyloniernas och assyriernas
långhåriga dogg, grekernas berömda molosshund samt nutidens S:t Bernhards-
och New-Foundlands-raser till den i det inre Asien levande Tibetvargen,
C. niger, såsom stamform. Det gamla Egyptens vinthund likasom nutidens
vinthundar, hjort- och varghundar samt taxar (fig. 17, 18) tros hava
uppkommit av den abessiniska vargen eller walgia, C. sinensis, och som den i
Asien spridda pariahundens stamform uppgives Afrikas schakalvarg, C. anthus.
Emellertid har gentemot antagandena om detta olikartade ursprung av
den gamla världens hundar Th. Studer antagit dem vara varieteter av
en fordom vida spridd vild art.
De amerikanska indianernas och eskimåernas hundar anses härstamma
från den nya världens prairie-varg eller coyot, C. latrans.
Huru med dessa förmodade härledningar ock må förhålla sig, är
uppenbart, att de talrika nutida hundraserna i regel uppkommit genom upprepade
korsningar.
KANINENS hemland anses vara sydvästra Europa och norra Afrika, och
den omtalas som tam av gamla tidens grekiska och romerska författare.
FJÄDERFÄ. Tamhöns, Gallus domesticus, anses härstamma från de
på Java vilt förekommande bankivahönsen och höllos hos alla asiatiska
och europeiska kulturfolk som husdjur redan i förhistorisk tid, hos de
europeiska från bronsåldern. Av det förhållandet, att de keltiska och
germanska orden för höns äro av annan rot än de grekiska och latinska, har
man dragit den slutsatsen, att tamhönsen kommit till folken norr om
alperna på annan väg än över Medelhavsländerna.
FASANER tillhöra Asien, där 3 arter förekomma: den vanliga fasanen,
Phasianus colchicus, vilken lever vild i Kaukasien och trakterna kring
Kaspiska havet, varifrån den enligt sagan skall hava medförts till Grekland
på argonauternas tåg, guldfasanen, Ph. pictus, samt silverfasanen,
Ph. nychtenterus, båda de senare från Kina, varifrån de införts till Europa.
PÄFÅGEL, Pavo cristatus, härstammar från Indien, varifrån han skall
hava förts till Europa vid Alexander den stores härnadståg.
DUVOR voro vanliga tamdjur hos de gamla semitiska folken, hos vilka
de betraktades som en symbol för naturlivet och fruktbarheten (gudinnan
Istar). Även hos egypter och romare höllos duvor i stort antal. Husduvan,
Columba Palumbus, som först omtalas av Herodotos, anses härstamma
från den i gamla världens kontinenter allmänna vilda klippduvan,
C. livia. Även den i gamla världen mycket spridda turturduvan, C. turtur,
hölls av Medelhavsländernas folk tam.
ANKAN, Anas boschas, förekommer vild i Europa och Asien och har
antagligen blivit husfågel hos de flesta bofasta folk vart för sig, när, är
dock ej känt.
GÅSEN, Anser cinereus, härstammar också säkerligen från Europas och
Asiens vildgås och var husfågel redan i förhistorisk tid, långt förr än ankan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
