Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husdjurs och odlade växters härkomst - De viktigaste odlade växternas härstamning och tidigare odling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PALSTERNACKA, Pastinaca sativa, är också inhemsk i Europa och tidigt
odlad. Frö av densamma har påträffats i pålbyggnadsfynd i Schweiz
tillsammans med morotsfrö. Den synes ofta ha förblandats med morot hos äldre
tiders författare. Dioskorides skilde den dock under namnet
elafoboskon (= hjortfoder).
POTATIS, Solanum tuberosum, har den europeiska odlingen erhållit från
Amerika. Den odlades vid den nya världens upptäckt i västra Sydamerika,
där den ock förekom vild, men den omtalas icke från Nordamerika förr än
i samband med dess införande till Europa. Den uppgives ha införts av den
engelske upptäcktsresanden Walter Raleigh till Irland år 1584 och av
amiralen Francis Drake till England år 1586 från Virginien, men hade
troligen redan tidigare förts från Sydamerika till Spanien och
Italien, där växten enligt Clusius år 1588 odlades så allmänt, att den
»åts som rovor». Från dessa länder spreds den till det övriga Europa, men
kom till följd av en allmän misstro från folkens sida blott långsamt i allmän
odling. Namnet potatis fick växten på grund av likheten med batater,
Ipomæa Batatas, vilken från sitt hemland i Centralamerika införts till
Spanien, där den fanns odlad år 1601.[1]
JORDÄRTSKOCKA, Helianthus tuberosus, vilken liksom övriga arter av
samma släkte tillhör Nya världen, infördes från Nordamerikas östra
kustländer eller, enligt andra uppgifter, från Brasilien till Europa omkring år
1600 och kom snart i allmän odling därstädes.
LÖK har redan i förhistorisk tid varit ett viktigt födoämne hos vitt skilda
folk och tillika använts som läkemedel och till rituellt bruk.
RÖDLÖK, Allium Cepa, har sålunda, efter vad både forn- och
språkforskningen visat, varit använd hos många skilda folkslag i förhistorisk
tid. Den har sitt eget skrivtecken i kinesiskan och namn i sanskrit,
hebreiska och den gamla egyptiskan. I Egypten omtalas den redan omkring
3,600 år f. Kr. som ett omtyckt födoämne. Homeros omtalar också
rödlök (kromyon). Inga tecken till att denna art brukats i Europa i
förhistorisk tid finnas eljes.
Även VITLÖK, A. sativum, synes på liknande grunder hava odlats redan
i förhistorisk tid i Ost-, Syd- och Västasien samt norra Afrika.
SCHALOTTENLÖK, A. ascalonicum, som anses vara en kulturform av
A. Cepa, har man trott sig igenkänna i gammalegyptiska bilder och den
omtalas av Theofrastos (omkr. 300 år f. Kr.). För sannolikheten av dess
odling i förhistorisk tid talar, att den har eget namn i sanskrit.
PURJO, A. porrum, är anträffad i gammalegyptiska gravar och avbildad
å monument.
Alla dessa arter anses härstamma från Central- eller främre Asien, och
vitlök skall hava funnits vildväxande på Kirgis-steppen. Samtliga odlades de
hos gamla tidens greker och romare. Dock är det ovisst, om romarnas
porrum var vår purjolök. Porrum sectivum liksom grekernas skorodon
schiston har trotts beteckna gräslök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
