Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 28 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Ost-Asien - Kina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intensivt odlade landsdelarna
myckel litet, emedan jorden behöves
för alstring av direkt
människoföda, men människogödseln har
sedan långt tillbaka tillvaratagits
med den största noggrannhet.
Kejsar Yu (se ovan) förmäles hava
infört bruket att blanda denna
spillning med aska och benmjöl.
Sedan gammalt har brukats att baka latrin och lera till kakor, som krossas
och spridas som ett pulver, likasom också att sprida människogödseln
utrörd i vatten.

Fig. 7. Gammalkinesisk plog. Efter J. E. Greve.

Med hjälp av delvis från förhistorisk tid härrörande anläggningar sprides
siamförande flodvatten över fälten.

Bearbetningen av jorden sker till stor del med handredskap, men redan
i äldsta tid användes också en plog, vilken bibehållits oförändrad till nutiden.
Av sädesslagen äro vanlig kolv- samt mor- och sockerhirs (sid. 15) såväl
som ris (vattenris) och vete (blott Trit. vulgare) odlade sedan urminnes tid
och utgöra fortfarande de viktigaste sädesslagen. Till dessa hör även
sojabönan, Glycine hispida, som är inhemsk i landet. I litteraturen under namn
av bönor omtalade växter torde vara dels denna dels flera andra arter av
baljväxter. Korn torde hava införts först under Han-dynastien (omkr. Kr.
födelse) och havre långt senare. Sockerrör, som odlas i stor omfattning i
de södra landsdelarna, infördes i 3:e århundradet e. Kr. Tobak, som odlas
allmänt, har ett eget kinesiskt namn, varför det antagits, att arten är inhemsk
i landet, vilket dock antagligen är oriktigt. (Jfr sid. 21.)

Av spånadsväxter omtalas hampa redan i de äldsta skrifterna men har i
senare tid till stor del tillbakaträngts av lin, vilket passar bättre på
löss-jorden men antagligen införts i senare tid (sid. 17).

Av oljeväxter infördes sesam (s. 18) först vid början av den kristna
tidräkningen. Därjämte vinnes olja av soja, kinesisk raps (Brassica chinensis) och
jordnöt (sid. 18) samt vallmo, som huvudsakligen odlas för opiumberedning.

Till Östasiens viktigaste odlade växter höra mullbärsträdet, Morus alba,
och tebusken, Thea sinensis, vilka båda äro inhemska i landet. Den förra
torde också hava odlats, sedan urminnes tid för att lämna blad till föda åt
silkesmaskar, och den senare har odlats åtminstone sedan tiden omkr. Kr.
födelse. Även oranger äro inhemska och av dem omtalas flera sorter redan
omkr. 500 år f. Kr. Citronträdet är däremot infört. Persike- och
aprikosträden anses vara inhemska i Kina, och det förra omtalas redan i en skrift
Shan-hai-king från 23:e förkristna århundradet. Om tiden, när övriga i
landet odlade fruktträd, såsom äpple, päron, kvitten, kastanjer samt i de
södra landsdelarna palmer och bananer, införts, är intet känt. Vinrankan,
som infördes från västra Asien, omtalas som odlad 122 f. Kr., valnötträd
omkr. 150 f. Kr. och fikonträd i 8:e årh. e. Kr.

Av köksträdgårdsväxter har sedan gammalt odlats en mängd arter, delvis
okända i Europa. Rädisor, sockerrot, vit- och rödlök och yams (Dioscorea

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>