Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hos romarna uppstod också en rik lantbrukslitteratur. Främst bland
författarna på detta område märkas under republikens tid statsmannen
Marcus Porcius Cato (234—149 f. Kr.), den månglärde Marcus
Terentius Varro (116—27 f. Kr.) samt under kejsartiden Junius
Moderatus Columella (i 1:a årh. e. Kr.) och Rutilius Taurus Aem.
Palladius (i 4:e årh. e. Kr.), vilka båda senare lämnat i de minsta
enskildheter ingående handböcker i sin tids lanthushållning. Till
jordbruksförfattarna kan också räknas skalden Publius Vergilius med herdedikten
Bucolica och lärodikten Georgica, samt naturhistoriskern Cajus Plinius
Secundus d. ä. (23—79 e. Kr.), vilkens historia naturalis lämnar en
mängd uppgifter om naturen och jordbruket, liksom hans liknämnda
systerson (62—114 e. Kr.), vilken i sina Epistolæ skildrat bl. a. lantlivet.
De romerska lantbruksförfattarna begagnade i stor utsträckning utländska
källskrifter, framför allt grekiska, men även kartaginensern Magos (sid. 46)
28 arbeten om jordbruk. Hela den romerska lanthushållningen var för övrigt
till väsentlig del lån från Mindre Asiens kultur, förmedlad genom greker
och etrusker. De odlade växterna, metoderna för deras odling och husdjuren
härstammar också till stor del därifrån.[1]
JORDEGENDOM. Redan före den historiska tiden hade jord tilldelats de
särskilda familjerna som ärftlig egendom. Jorden uppdelades härvid enligt
den lantmäterikonst, som romarna lärt av etruskerna,[2] genom i norr-söder
och öster-väster på 1 actus (120 fots) inbördes avstånd dragna gränslinjer i
rutor om 120 X 240 fot = 28,800 kvfot = 1 plogland (jugerum).
Gränslinjerna mellan egendomarna utmärktes genom stenar, murar eller häckar.[3]
Där jorden var av lika beskaffenhet, fick varje familj i äldre tid 2
plogland, men där jordens olikhet gav anledning därtill, skedde en utjämning
av sämre beskaffenhet genom större jordvidd. En del av jorden anslogs till
templen, och den del av samhällets jord, som återstod, sedan jorden sålunda
fördelats, förblev kommunens allmänning (ager compascuus), och den jord,
som låg mellan de särskilda bysamhällenas områden, statsjord, ager
publicus).
De små egendomarna bildade sålunda var för sig en sammanhängande
figur, men jordägarna hade även ej blott betesrätt på allmänningen utan även
rätt att å denna göra odlingar, vilka dock återföllo till kommunen, om de ej
avgränsades och ej vidmakthöllos. Äganderätten till jorden samt gränserna
mellan egendomarna höllos i stor helgd, till gränsgudens ära höllos årliga
fester.[4] Åkern skulle bibehållas i odling och fick ej nedläggas till bete.
Under äldre tid skedde årlig besiktning av fälten, ined belöning av flitiga och
bestraffning av försumliga odlare.
Den jord, som togs i besittning vid underkuvande av italienska stammar,
fördelades på samma sätt i små egendomar, av vilka en del utdelades till
ärftlig egendom och en del uppläts som ärftligt arrende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
