Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 69 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Italien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter sädens uppkomst borde broddharvas och sedan hackas, vilken
senare bearbetning somliga författare ansågo medföra fara för att plantornas
rötter skulle lossas. Efter hackningen borde höstsadda grödor kupas, vilket
dock borde undvikas på lupiner, vilkas rötter äro ömtåliga. Aven
årderkör-ning mellan raderna förekom.[1]

Då säden skjutit strå, borde ogräset bortrensas.

I vilken mån den omsorgsfulla bearbetning av jorden, som sålunda
anbefalldes av de romerska lantbruksförfattarna, också tillämpades, är okänt.

Fig. 31. Aratrum (rekonstr.).

Fig. 32. Romerskt krokårder.

REDSKAP. Det förnämsta redskapet för jordens bearbetning var årdret
eller plogen. Härav funnos flera slag. Aratrum (fig. 31) bestod av ett
vågrätt plogträ eller en sula (buris) med en på dess spets fäst bill (vomer,
dentalia) med eller utan två öron, en från sulan utgående 8 fot lång, böjd ås
(temo) baktill försedd med handtag (stiva).[2] Detta redskap överensstämde
med det i Orienten och hos etruskerna vanliga sulardret. Plinius omtalar
även en böjd kniv (culter) fäst på åsen framför billen. En dylik kniv kördes
också som ett särskilt redskap före årdret.

Vidare fanns vanliga krokårder (vedis rostratas), vars i jorden arbetande
del kunde vara skodd med en järnspets (fig. 32).


Slutligen omtalas även den rätiska kärrplogen (plaumoratum), vilket
brukades i norra Italien. Dess ås vilade på 2 hjul, hade ett spadformigt
ploghuvud och en svärdfofmig rist. På årdret anbragtes en brädskiva (tabula)
åt ena eller vardera sidan för myllning av säden.[3]

Redskapen drogos av oxar, parvis anspända med halsok, men även
förekom att oket fästes vid hornen.

Av harvar omtalas en djupgående (occa), som brukades för jordens
luckring, sädens myllning och ogräsets förstöring, en törnharv (crates viminea,
arbuta, dentata) för gödselns spridning och myllning av frö, samt irpex,
beslående av gova balkar med järnpinnar, kanske motsvarande den nordiska
pinnsladden.[4] För jordens luckring och ogräsets förstöring användes hackor
av olika slag. Sådana voro sarculum och dolebra, båda med ett tvärstående
blad, rastrum en fyrtandad klohacka, pastinum med två klor och bidens med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>