Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Mellaneuropa i förhistorisk tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visa, att folket höll dessa djur på stall, men dessutom även vävnader av linne,
agnar och kolade förråd av säd samt handkvarnar, uppenbara bevis att
pålbyggnadernas innevånare haft boskap och odlade växter. I övre lager,
härrörande från bronsåldern, har man funnit väl arbetade bronsskäror med
träskaft samt betsel, först av ben, senare av brons, vilka visa, att även hästen nu
tagits i bruk.
I på torra land uppförda pålbyar, motsvarande de italienska terramare
(sid. 59), som påträffats i Ungern, Nordtyskland och Holland (där de kallas
terpen), ha lämningar av samma slags husdjur påträffats. Som ovan (sid 59
och följ.) nämnts, visa dessa benlämningar, att pålbyggnadsfolkets husdjur,
torvhund, torvfår, torvget, torvboskap och torvsvin, voro småvuxna, som
man antager, till följd av ogynnsamma livsvillkor och fortsatt inavel
förkrympta former av de vilda arterna. I yngre lager vid samma boplatser ha
däremot lämningar av kraftigare utvecklade raser anträffats, såsom av
nötboskap av uroxens typ, bronsfåret och hussvinet samt såväl en grövre byggd
hund som en dylik av spetstyp. Små bronsbilder av nötboskap, antagligen
av offergåvor, vilka anträffats i Frankrike och Posen, visa endast den för
uroxerasen utmärkande upp-utåt-böjda hornformen, vilket tyder på, att
denna ras varit den förhärskande i större delen av Europa.
Av häst ha ben endast sparsamt påträffats i lager från den yngre
stenåldern, men allt allmännare i bronsålderslager, i vilka också betsel påträffats.
Såväl benlämningar som betsel visa, att tamhästen var mindre än den vilda
diluvialhästen (sid. 5), med vilken den i övrigt överensstämde. Bettets längd
var 7 cm. Även ett ok av trä har påträffats i en schweizisk pålbyggnad.
Även åkerbruket går, såsom nyss antytts, tillbaka till den yngre
stenåldern. I äldre lager från denna tid har man funnit ett småkornigt
»pål-byggnadsvete» (Triticum vulgare antiqvorum) samt ett fyrradigt korn med
små ax och kärnor.
I något yngre stenålderslager vid pålbyggnaderna ha påträffats en- och
tvåkornvete, tjock- och kubbvete samt 3 slags korn, nämligen det även i
gamla Egypten odlade sexradskornet (Hordeum hexastichum sanctum), ett
tätaxigt sexradskorn (H. s. densum) och ett tvåradskorn, liksom ärter,
linser, vipp- och kolvhirs.
I bronsålderslager har jämte övriga veteformer även funnits ett ax
av-spelt samt några korn av havre och i Mähren och Schlesien råg. varav spår
eljes icke anträffats i Mellaneuropa förr än i järnålderslämningar. Frön av
lin samt rått och bearbetat lin, linvävnader, linhäcklor och sländtrissor ba
påträffats i schweiziska pålbyggnader från den yngre stenåldern. Fröen
tillhöra den i Medelhavstrakterna vildväxande Linum augustifolium eller det
norr om alperna inhemska L. austriacum. Bland säd- och linfröet inblandade
frön av den i Medelhavstrakterna inhemska Silene cretica synas tala för, att
linet kommit från dessa trakter.[1]
Vallmofrön förekomma allmänt i pålbyggnadslager. Även denna art synes
härröra från Sydeuropa. Liksom söder om alperna har även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
