- Project Runeberg -  Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling /
85

(1925) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Mellaneuropa i förhistorisk tid - Gallien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pålbyggnadsfolket norr om dessa använt mycket frukter, men om några av dessa varit
odlade, är ovisst. Om äpplen synes det dock av språkliga skäl vara antagligt,
att de varit kända av Mellaneuropas folk förr, än dessa kommit i beröring med
greker och romare, emedan germaner, kelter och slaver hava samma, men
från grekers och romares olika ordstam för äpple. Enligt Tacitus och
Varro odlade dock varken kelter eller germaner frukt. Åkerbruket var
sålunda under bronsåldern spritt över hela Mellaneuropa, men starkast
utvecklat i söder och avtagande norrut. Ett bevis härför har man sett däri,
att skaror påträffats talrikt i Medelhavstrakterna men allt sällsyntare i del
inre av Frankrike och alls ej i Bretagne, som dock i övrigt är rikt på
bronsåldersfynd.[1] En annan trakt, som av skärfyndens antal att döma varit ett
åkerbrukscentrum under bronsåldern var Dacien (det nuvarande Serbiens
Donaubygd).

Redan under bronsåldern hade sålunda länderna norr om Alperna och
Balkan tagit i sin tjänst alla de husdjur och kulturväxter, som omtalas vid
den historiska tidens början. Den starka påverkan av den grekiska och
italienska kulturen, som fornfynden av metall och lergods i Mellaneuropa
visa under järnåldern, gör också antagligt, att även jordbruket under denna
tid gått framåt. Härpå tyder också uppkomsten av de städer och marknads
platser, som enligt grekiska och romerska författares uppgifter funnos hos
de närmast norr om Alperna boende kelterna och i någon mån även hos
de germanska stammar, som bodde längre norrut, dä under de sista
århundradena före Kristi födelse den närmare beröringen mellan romarna och
deras norra barbariska grannar vidtog, vilken medförde så avgörande
inflytande på bådas (klen under den gamla tidens sista skede.

GALLIEN.


Litteratur.
Cæsar, Cajus Julius. De bello gallico.
Plinius. Historia naturalis.
Reynier, L. De l’économie publique et rurale des celtes, des germains et des autres peuples du nord et du centre de l’Europe. Genève 1815.


Med Gallia betecknade romarna dels Podalen i norra Italien, Gallia
cisal-pina, dit kelterna inträngt omkring 400 år f. Kr., dels Gallia
transalpina, omfattande det nuvarande Frankrike och Belgien. Redan omkring
600 år f. Kr. hade greker slagit sig ned vid detta lands sydkust och där
anlagt en koloni, Massilia (Marseille), och härifrån hade odlingen spritts inåt
landet.

Gallien omtalas i äldre skrifter såsom ett land, där öppna slätter
omväxlade med kärr och stora skogar, rika på vilt, varibland den stora uroxen,
»föga underlägsen elefanten, väldig i styrka och vildhet),[2] och vars
vattendrag voro rika på bäver och svanor.








[1] Déchelette II: 15.
[2] Cæsar VIII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 5 23:13:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free