Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 97 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - De skandinaviska länderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landet. Av fynd i de från denna tiden härrörande avfallshögarna,
kjökkenmöddingen i Danmark och vid boplatser i Sverige och Norge,[1] framgår,
att folket under början av denna tid ännu stod på den äldre stenålderns
ståndpunkt och hade hunden som enda husdjur samt ännu icke hade
jordbruk eller boskapsskötsel.

I de övre lagren av kjökkenmöddingerna ha anträffats fynd tillhörande
den yngre stenåldern, och från samma tid ha sådana anträffats i Sverige i
en pålbyggnadsby vid Alvastra, i grottor vid Kullen och å St. Karlsön vid
Gotland samt på en mängd ställen vid havskusten, sjöar och vattendrag
ända upp till Torneälv och Ofoten.[2] Av dessa fynd framgår, att
befolkningen under denna tid, (omkr. 2,000 år f. Kr.) som på grund av det
rådande kontinentala klimatet betecknats som den subboreala tiden, i de
nordligare landsdelarna fortfarande levde blott av jakt och fiske, men i de
sydligare börjat att idka
boskapsskötsel och
jordbruk. Man har
nämligen i dessa
lager påträffat kolade
kärnor av vete och
korn, en handkvarn[3]
samt ben av nöt, svin,
får och get.

Fig. 35. Krok fr. Bälinge.

Under tidig del av
den yngre stenåldern
började bygder att
uppkomma oberoende av stranden in på slätterna med åkerbruk som
huvudnäring, och de från denna tid härrörande, av stora block byggda gravarna
(dösar, gånggrifter och hällkistor) äro tydliga tecken till att befolkningen
nått en högre grad av bofasthet och välstånd. Ett i en mosse i Bälinge
påträffat årder gjort av en ekgren (fig. 35) antages härröra från denna tid.
(Die Umschau 1925, s. 95). Vissa ortnamn, som förekomma blott inom
trakter, där fynd från den yngre stenåldern påträffats, synas också tyda på
en högre civilisationsståndpunkt. Sådana äro namn på -löv eller -lev i
södra Sverige och Norge, vilken anses beteckna arvegods och sålunda skulle
tyda på ärtflig jordbesittning, -hem (em, -um) i Danmark, samt -vist, -go
och -tastad i Norge.[4]

Vid denna tid, då landisen dragit sig tillbaka ungefär till de nuvarande
jöklarnas gräns och klimatet åter blivit varmare och till följd därav
ekskogen blivit förhärskande på slätterna ända upp i mellersta Sverige, hade
befolkningen i Skandinavien nått bronsålderns skede. Bebyggelsen blev
nu tätare, särdeles å fruktbarare slätter, såsom Upplands och mellersta
Jämtlands bästa jordbruksbygder.[5] I Norge var bronsåldersbygden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>