Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - Den pyreniska halvön - Det frankiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Djurläkekonsten omfattades med stort intresse. Ibn-al-Arwam ägnar
detta ämne andra delen av Lantbrukets bok.
Araberna hade på 300 år höjt sig och sitt nya land till en för sin tid
enastående kultur. Likasom romarna hade de hämtat grunden till denna från
högt stående folk, som de underkuvat, och även här ledde den till yppighet
och veklighet. Inre splittring ökade det moriska väldets svaghet, och den
ständiga kamp, som det haft att utstå från de kristna staterna i Spanien
slöts med dess fall år 1210, varefter en stor del av morerna dödades eller
förvisades och de, som kvarstannade och kristnades förlorade allt
inflytande. Morerna antagas hava utgjort blott 1/8 av landets befolkning, men
med dem förlorade Spanien sina skickligaste och flitigaste jordbrukare, och
därefter inträdde ett hastigt och djupt förfall. Stora sträckor av odlad jord
fingo ligga för fäfot och även de bördigaste landsdelarna kunde knappt föda
sin befolkning.
De kristna spanjorerna voro ett stolt släkte. De högre klasserna ansågo
sysslande med jordbruk vara under sin värdighet, och det lägre folket
fann mer behag i livet som rövare och smugglare. Därtill kom, att den
arabiska litteraturen skyddes som hedningars verk och råkade i glömska,
ända tills den under upplysningstidevarvet åter framdrogs i ljuset.
Snart sagt det enda undantaget från lanthushållets förfall var häst- och
fåraveln.
Den andalusiska hästen blev genom sin ädla form och lämplighet för
torner-ritt riddaretidens förnämsta ridhäst, eftersökt och använd över allt
där riddareväsen blomstrade.
Även merinofårens ädelhet vidmakthölls, och jordbrukets förfall
möjliggjorde anordningar, som gynnade en lämplig skötsel av dem. Vissa sträckor
höllos öppna, på vilka hjordarna fingo drivas mellan sommarbetena på
Kastiliens, Léons och Arragoniens höjder och vinterbeten i den varma
södern, så att djuren aldrig behövde underkastas den för ullen
ofördelaktiga vistelsen i stall.
| Litteratur. |
| Dopsch, Alf. Die Wirtschaftsentwickelung der Karolingerzeit. Weimar
1921—22. |
| Hansen, G. Agrarhistorische Abhandlungen. Leipzig 1882. |
| v. Inama-Sternegg, Th. Deutsche Wirlhschaftsgeschichte bis zum Schluss der Karolingerperiode. 2:te Aufl. 1909. |
| Kowalewsky, Maxime. Die ökonomische Entwickelung Europas bis zum Beginn der kapitalistischen Wirtschaftsform. Berlin 1901. |
| Langethal, Chr. E. Geschichte der teutschen Landwirtschaft. Jena 1847—1856. |
| Meitzen, Aug. Siedelung und Agrarwesen der Westgermanen und Ostgermanen, der Kelten, Römer, Finnen und Slaven. Bd I—III. Berlin 1895. |
| Reynier, L. De l’économie publique et rurale des celles. Genève, Paris 1818. |
| Schwappach, Adam. Handbuch der Forst- und Jagdgeschichte Deutschlands. Berlin 1886. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
