Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - Det frankiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom det frankiska riket, som bildades genom sammansmältning av så
olika element som romare, mer eller mindre romaniserade kelter och
germaner samt av den romerska kulturen mer eller mindre oberörda
germanska stammar, utbildades under inverkan av dessas skilda
rättsuppfattningar och sedvänjor det samhällsskick och förvaltningsväsen samt den
organisation av lantbruket, som med vissa skiljaktigheter inom de olika
länderna blevo rådande i det centrala Europa under lång tid, delvis ända
in i nutiden.
Grunden till detta välde lades av de saliska frankerna, vilka vid
folkvandringstidens slut bodde i nordöstra Gallien mellan Maas, Somme och
havet och som vid denna tid underlade sig å ena sidan större delen av det
övriga romerska Gallien och västgöternas besittningar i sydvästra delen av
landet samt å den andra de av övriga germanska stammar bebodda
landsdelarna, de ripuariska frankernas kring Maas, Mosel och mellersta Rhen,
alamannernas kring övre Rhen, bajuvarernas öster om dem, burgundernas
kring Rhöne, thiiringarnas och sachsarnas fram till Elbe och frisernas i det
holländska kustlandet.
Självfallet gestaltade sig samhällslivet, rättsväsendet och lantbruket rätt
olika inom dessa till sina naturförhållanden och folkelement så olika
landsdelar, och särskilt var skillnaden stor mellan rikets av den romerska
kulturen starkt påverkade västra del, Neustrien med keltisk-romansk-frankisk
befolkning, Aqvitanien med övervägande romansk, och Burgund med
blandad romansk-germansk befolkning, samt den västra delen, Austrasien, vars
befolkning var mer oblandat germansk.
Beträffande jordbesittnings- och andra civilrättsliga förhållanden
framträda skiljaktigheterna i å ena sidan den romerska rätten och å den andra
de germanska folkstammarnas gamla lagar, — västgöternas, burgundernas,
de saliska och ripuariska frankernas, frisernas, alamannernas, thiiringarnas,
bajuvarernas och sachsarnas. Dessa lagar voro dock i den till vår tid
bevarade, från 5:e till 8:e århundradet härrörande uppteckningen redan
påverkade av den romerska rättsuppfattningen.
Rörande stats- och rättsväsendet, egendomsförvaltningen och lantbruket
under den karolingiska tiden lämna talrika bevarade urkunder noggranna
underrättelser. Carl den store († 814) var, likasom i en senare tid
Gustav Vasa, den store rikshushållaren, vilken inrättade en mönstergill
hushållning på sina och kronans gods och med kraft verkade för
lantbrukets framgång i riket. En samling av förordningar om den kungliga
godsförvaltningen, Capitulare de villis vel curtis imperatoris, härrörande från
tiden omkring år 800,[1] samt Breviarium rerum fiscalium rörande
redovisningen för kungliga, kyrkliga och länsgods äro de förnämsta av dessa
urkunder. En jämförelse mellan lantbruksförhållandena, sådana de framgå
av de gamla lagarna och enligt dessa handlingar, visar stora framsteg i
odlingens utbredning, förekomsten av stora jordbesittningar och godsförvaltningen
samt trädgårdsskötseln. Lanthushållningen på de kungliga domänerna
blev mönstret även för kyrkans, klostrens och adelns gods för lång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
