Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - Det frankiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BYGGNADSSKICKET växlade i olika landsdelar, efter vad man kan sluta
av bestämmelser i lagarna och bevarade huslämningar samt det ännu rådande
byggnadssättet i olika orter.
I de sydvästra, mest romaniserade landsdelarna torde det romerska
byggnadssättet med ett flertal smärre tegelhus varit rådande. I de keltiska, av
romarnas kultur mindre berörda västra delarna av Neustrien giva bevarade
byggnadslämningar anledning att antaga, att den keltiska befolkningen här
som på Irland bodde i stora, för flera familjer avsedda hus, som genom 2
längsrader stolpar voro delade i 3 skepp. (Sid. 170. Jfr också sid. 101.)
Av uttryck i saliska lagen synes antagligt, att frankerna i östra Neustrien
och västra Austrasien ännu i början av 6:e århundradet hade små
byggnader av de gamla husurnornas form (fig. 38), med ingång på långsidan,
med endast 1 rum med härd i mitten utan rökfång. Senare förlängdes huset,
så att det fick flera rum i rad. Boningshuset omgavs, av fristående
förrådshus. På herrgårdar fanns senare vanligen en större huvudbyggnad, sala,
avskild från ekonomihusen.
Bajrarna hade också enrums rökstugor men betydligt större, ty taknocken
uppbars av 3 stolpar inuti huset; utanför långsväggen utsköt takfoten och
uppbars av en rad stolpar, innanför vilka en svalgång löpte. Bajrarnas lag
omtalar också under namn av screuna (kvinnohus) de av latinska
författarna omnämnda underjordiska husen (sid. 90). Även här fanns på
ansenligare gårdar ett herrskapshus, sala, samt särskilda kokhus, loge, hölada,
spannmålshus, källare, fä-, svin- och fårhus. Husen voro mest av trä men
även tegelbyggnader förekommo.[1]
Sachsarna hyste kreaturen i samma rum som folket och deras hus torde
väl härstamma från den keltiska typen, som de funno vid sin erövring av
Westfalen och det norra kustlandet.[2] Denna hustyp hade antagligen ej vid
medeltidens början ännu spritt sig till nedre Elbe, eftersom de därifrån till
Britannien utvandrade icke hade denna hustyp.
Kungsgårdarna voro på Carl den stores tid försedda med talrikare
och bättre byggnader. Gården omgavs av en mur eller ett plank, vari fanns
en portvaktarestuga. Herrskapshusen hade flera rum med fönster, och
storstugans eldstad var försedd med skorsten. De stora, stundom till flera
hundra djur uppgående hjordarna måste ha krävt stora ställar.
JORDBBUKET. I alla de landsdelar, som uppgingo i det frankiska riket,
hade folket redan vid medeltidens början övergått till stadigvarande
jordbruk. Om tillfälliga odlingar genom svedning förekommit i någon större
omfattning är ovisst. Dock anses från Moseltrakten i 9:e århundradet
omtalade sartura eller essartio hava avsett svedjande av skog, som efter den
tillfälliga odlingen åter under 16—20 år fick utväxa från uppstående skott,
ett i dessa trakter intill nyare tid fortsatt svedje- och skottskogsbruk med
tillvaratagande av garvarebark.
I åtskilliga landsdelar var en omväxling mellan åker och bete eller äng
bruklig; så i alptrakterna, där jorden, sedan den några år burit säd, åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
