Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- II. Medeltiden
- Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TYSKLAND.
| Litteratur. |
Balcke, Th. Bilder aus der Geschichte der deutschen Landwirtschaft.
Berlin 1876. |
von der Goltz, Th. Geschichte der deutschen Landwirtschaft. Stuttgart
und Berlin 1902. |
Langethal, Chr. Ed. Geschichte der teutschen Landwirthschaft. Jena
1847—1856. |
| Meitzen, Aug. Siedelung und Agrarwesen der Westgermanen und Ostgermanen, der Kelten, Römer, Finnen und Slaven. Bd I—III mit Atlas. Berlin 1895. |
Schwappach, Adam. Handbuch der Först- und Jagdgeschichte. Berlin
1886. |
Sönderfallandet av det karolingiska riket blev i den tyska riksdelen än
grundligare än i den franska, i det att sammanhållningen mellan de
många länsherrar, som innehade överherrskapet över landets jord, var
ytterst ringa, utan dessa blevo mer eller mindre självständiga landsherrar,
över vilka kejsaren ofta utövade blott ett nominellt välde. I saknad av er.
återhållande central riksmyndighet blev länsadelns makt och godtycke gent
emot dess underlydande allt mer otyglad.
Den under det frankiska rikets tid uppkomna ståndsskillnaden mellan en
härskande klass av jordherrar och deras tjänstemän å ena sidan och en av
hel- och halvfrie samt trälar sammansmält bondeklass å den andra blev allt
mer genomgående.
Från de befästa borgar, som uppväxte i alla delar av riket, behärskade
furstar och riddare den kringliggande bygden, som förhärjades vid strider
mellan borgherrarna och utplundrades av rovriddare. Även de besättningar,
som kejsar Henrik I inlade i gränsfästen till försvar mot grannfolkens
härjningar, blevo en tunga för traktens jordbruk, i det att detta fick lämna
1/3 av jordens avkastning till deras underhåll.[1]
Med furstar och adel tävlade kyrkan i makt och jordinnehav. Kyrkans och
klostrens jordbesittningar ökades alltjämt genom köp, fromma gåvor och
testamenten och genom att jordägare, för att vinna skydd mot våld och
statstjänstemäns godtycke, med sin jord blevo deras skattskyldiga underlydande.
De utövade en lika vidsträckt makt som adeln över sina egna och
underlydande besittningar, även om denna utövades med större mildhet och min
dre godtycke. Dessutom ägnade de andliga långt större intresse än de
världsliga jordherrarna åt jordbrukets framsteg, och särskilt blevo klostren här
liksom i andra länder härdar för lantbrukets höjande. För Tyskland fick
särskilt cistersienserorden (sid. 106) stor betydelse i detta avseende.
Urbarier (sid. 122) över förvaltningen av klostrens jordegendomar och dem
åliggande arbets- och skattskyldighet lämna viktiga bidrag till kännedomen om
den tidens lanthushållning. Det blev också vanligt, att världsliga jordherrar
[1] Lengerckes Convers Lex. Art. Geschichte d. deutsch. Landwirtschaft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0153.html
