Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - Britannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkan, varvid samma man kunde få flera län. Jorden samlades sålunda i ett
stort antal kronogods och enskilda jordbesittningar tillhörande ett fåtal stora
jordherrar, vilka sedan utlämnade enstaka gods till undervasaller.
Böndernas ställning blev väl till namnet oförändrad, men försämrades i själva
verket därigenom, att den hänsyn, som stamgemenskapen mellan herre och
underlydande kunnat medföra, ej kunde påräknas från erövrarna, utan
desses makt utövades med synnerlig hänsynslöshet. De stora skogarna
betraktades som godsherrarnas egendom, och för deras jaktintresse fick
odlarens rätt vika. Stora vidder inhägnades till jaktparker, varvid inom dessa
områden befintliga odlade fält, ja hela gårdar och byar ödelades. Villebrådet
var fridlyst, och jakt å detsamma av obehöriga straffades med marter och
död, bonden fick ej ens förfölja villebrådet, som gjorde skada å hans tegar.
»Skogars röjning och sumpmarkers avdikning förbjöds av ett feodalt släkte,
som ej ville uppoffra sitt nöje för allmänt väl.» »Från York till Durham blev
ej en bebodd by kvar. Brand och härjning lade landet öde.» (Hoskyns.)
Wilhelm I införde dock sträng ordning, och sökte verka för
jordbrukets förkovran. Vasallerna höllos i underdånighet. En jordebok,
domcsday-book, över större delen av England upprättades med förteckning över alla
län och fria egendomar, deras ägare, storlek och värde. Detta register, enligt
vilkets uppgifter den odlade jorden beräknats till 5 miljoner acres eller
omkring 1/3—1/2 av de nuvarande inägorna i samma delar av landet,[1] lades
till grund för beskattningen och avgörandet av jordtvister. Den finnes
ännu bevarad och är en värdefull urkund rörande det engelska
jordbrukets historia. Tusentals lantmän inkallades från Normandiet och
Flandern för att sprida kännedom om dessa landsdelars redan då högt
stående lantbruk.
Efter den stränge konungens död slappades vippsikten över kronans
vasaller, och konungar och stormän tävlade i att förtrycka folket. »Landet
fylldes med djävlar» hette det i en gammal krönika.
Angelsachsare och normander sammansmälte småningom till ett folk, och
motsättningen mellan de två folkstammarna upphörde, men den återstående
delen av medeltiden var så uppfylld av yttre krig och inbördes tronstrider,
att förhållandena voro mycket ogynnsamma för de fredliga näringarnas
utveckling, och därtill kom pestens härjning (1348—1349), som i stora delar
av landet bortryckte ända till hälften av befolkningen. Endast enstaka
framgångstider för jordbruket omtalas från denna period, så särskilt den
kraftfulle konung Edward I:s regering 1272—1307.
Tavlan företer dock även ljuspunkter. Den lagstadgade rättssäkerhet, som
tillförsäkrades rikets innebyggare genom den magna charta, som år 1215
avtvangs konung Johan utan land, gällde väl i främsta rummet de två
privilegierade stånden men kom hela folket till godo. Detsamma gällde även
begränsningen av konungens makt genom parlamentet, vars medgivande
blev erforderligt för skatters utskrivande, och lantbefolkningens
representation i detsamma, vilken ytterligare befästes, då valrätten år 1429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
