Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning. Först under senare delen av 1700-talet fullbordades böndernas
frigörelse i åtskilliga av Europas romanska och germanska stater, i de slaviska
först under följande århundrade.
Den andliga frigörelse, för vilken den kyrkliga reformationen var ett
uttryck, och upplysningens spridning, som kraftigt befordrades genom
boktryckerikonstens uppfinning, återverkade även på jordbruket. Under den
nyare tidens två första århundraden visade sig detta huvudsakligen i ett
fortsatt översättande och bearbetande av klassiska, grekiska och romerska
författares arbeten rörande naturvetenskap och lanthushållning. Bland denna
tids självständiga litterära arbeten på detta område, märkas även omfattande
framställningar av lantbruket i författarnas hemland, men även dessa voro
till stor del grundade på den gamla tidens skrifter samt påverkade av
medeltida vidskepelse. Man hänvisade väl till naturföreteelser som ledning för
bestämmande av tiden för allehanda arbeten och åtgärder men tillmätte
framför allt månens och vindens växlingar samt helgonens dagar inflytande
på växt- och djurlivet. Av denna art var även den s. k. husfaderlitteraturen,
som var ägnad åt redogörelser och råd rörande lantbrukets och den inre
hushållningens göromål, liksom de örtböcker (Kräuterbücher), som
avhandlade i lantbruk, hushåll och medicin använda växters odling.
Från 1600-talet började dock en mer vetenskaplig behandling av
jordbruksfrågor att vinna insteg. Den engelske filosofen Bacon of Verulam
hade upptagit jordbruksekonomi i schemat över vetenskaperna, och detta
sattes senare som inledning i Diderots och d’Alemberts berömda
Encyclopédie. Jordbrukets ställning och ekonomiska förhållanden blevo
föremål för behandling i den ekonomiska och filosofiska litteraturen. En
reaktion uppstod under 1600- och 1700-talen mot sociala orättvisor, däribland
jordegendomens samlande på ett fåtal jordherrars händer, under det att
jordens brukare voro fattiga och förtryckta. Enligt den s. k. naturrätten,
som särskilt vann anhängare i Frankrike, ansågs allas frihet och jämlikhet
vara grundade i den mänskliga naturen och därav följa allas rätt att fritt
besitta jord. Dessa tankar ingingo i de s. k. upplysningsfilosofernas läror
och bidrogo till att göra de furstar, som omfattade dessa läror (»upplysta
despoter») till främjare av böndernas sociala och ekonomiska frigörelse. De
blevo också ledande grundsatser vid den franska revolutionen.
Det ekonomiska livet i dess helhet undergick också under den nyare tiden
en grundväsentlig omgestaltning. Under det att hittills varje jordbrukare,
ort och stat varit hänvisad att genom egen produktion fylla sitt behov av
livsförnödenheter, så medförde den förbättrade samfärdseln utbyte av
sådana med handelns tillhjälp, och då utbytet skedde med penningar som
värdemätare, kommo dessa att betraktas som den egentliga rikedomen. Till
denna uppfattning gav också den rikliga tillströmningen av ädla metaller
anledning, och den befordrades även genom det starkt ökade behovet av
penningar, som övergången till legotrupper, anställning av en i penningar
avlönad tjänstemannaklass samt ett lysande hovliv medförde. Den förut
rådande naturahushållningen ersattes av penningehushållning, och staternas
ekonomiska politik inriktades på att söka draga in i landet så mycket som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
