Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligt av penningar och hindra deras utflöde. »Övervigt i handelsvågen»
eller en gynnsam handelsbalans blev den ekonomiska politikens mål, och
därför borde utförseln och industrien, som alstra värdefulla exportvaror,
uppmuntras men införsel av råvaror och färdiga,varor hindras. Handeln
uppmuntrades genom förbud mot landsköp (handel utanför städerna) och
industrien genom införselförbud, tullar m. m. Jordbruket, vars
huvudsakliga alster, spannmål och husdjursprodukter, föga voro föremål för
mellanfolklig handel, beaktades däremot företrädesvis som industriens tjänarinna
genom frambringande av råvaror för industrien (lin, ull, hampa, tobak
m. m.) och betungades med ett långt drivet förmynderskap med pristaxor
och inskränkningar i den ekonomiska friheten.
Mot detta s. k. merkantilsystemet, som vars främste representant räknas
Ludvig XIV:s finansminister Jean Baptiste Colbert, framträdde
i Frankrike under 1600- och 1700-talen i anslutning till den naturrättsliga
skolan den först som den ekonomistiska, senare mest som den fysiokratiska
betecknade läran, vilken först framställdes av den fransk-engelske
finansmannen Richard Cantillon (1755) men huvudsakligen utbildades av
franska statsmän, ekonomer och författare, framför allt Ludvig XV:s
livmedikus François Quesnay. Enligt denna var jorden den enda
verkliga rikedomskällan samt jordbruket och andra råämnesproducerande
näringar ensamma i egentlig mening produktiva, under det att övriga
näringar blott förändra och fördela nyttigheter. Det överskott jordbruket
lämnar, »le produit net», är den enda verkliga källan för statens
skatteinkomster, och grundskatten bör därför vara statens enda skatt. Emedan de
större jordbruken kunna alstra större överskott över odlarens egen
förbrukning än de mindre, ha de förra företrädet från synpunkten av statens
rikedom. Då jordbruket sålunda är grunden för denna, böra alla åtgärder att
gynna andra näringar på dess bekostnad upphöra. Näringarnas förkovran
främjas bäst genom att lämnas fria från reglementering, monopol och
förbud. »Laisser faire et laisser passer» blev den gyllene regeln i den
ekonomiska politiken. Denna uppfattning stod i god överensstämmelse med den
allmänna strävan till frihet, som behärskade det andliga livet under den
senare delen av 1700-talet. Frihetsrörelsen i Frankrike vann genklang i
övriga delar av Europa och medförde i de flesta länder böndernas frigörelse
från kvarvarande feodala band, jordgemenskapens upphörande och ökad
ekonomisk frihet, varigenom en ny period av kraftigt framåtskridande inom
näringslivet och ej minst lantbruket inleddes.
Från det 18:e århundradet kan uppkomsten av en systematisk teoretisk
behandling av lantbruket räknas. Behovet av skickliga tjänstemän för
förvaltningen av de furstliga och adliga godsen föranledde inrättandet vid tyska
universitet av lärostolar i lantbruksförvaltning. Syftet med undervisningen
gjorde, att den huvudsakligen avhandlade godsförvaltningen och lantbrukets
betydelse i statsförvaltningen, varför denna vetenskapsgren betecknades som
kameralistik. Lärostolarna besattes därför i regel med jurister och
rättsfilosofer, och då dessa saknade all insikt i jordbrukets teknik, låg denna
utanför undervisningen. Lantbruket betraktades som ett organiskt helt, vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
