Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovan kupan tillsätta översatser. Som ett stort framsteg ansågs Huber’s
bladkupa (ruche à feuilles), vilken bestod av ett antal träramar, sammanhållna
mellan två gavlar med glasrutor till en fyrkantig låda, så att ramar kunde
tagas i sär för undersökning och skattning. Jämte bladkupan kommo även
andra kupkonstruktioner i bruk, vilka alla tilläto undersökning av samhället
samt skattning genom borttagande av delar av kakbygget.
Liksom i Italien och i Tyskland brukades att kringföra bisamhällena till
bete på ljunghedar och andra på honungsväxter rika platser.
SKOGSHUSHÅLLNING. De stora skogar, som en gång täckt landet, hade
redan vid den nyare tidens början till stor del försvunnit genom uppodling
och skövling, som förvandlat stora områden till öde hed. För att hejda
förödelsen utfärdades år 1597 en skogsordning, genom vilken kyrkans och
kommunernas nyttjanderätt till deras skogar inskränktes, och genom Colberts
ordonnance av år 1669 infördes sträng statsuppsikt även över de enskildes
skogar och över försäljningen av skogsprodukter, av vilka en del av
försäljningssumman tillföll staten. I allmänna skogar påbjöds kalhuggning med
fröträdställning. Detta förmynderskap jämte skyldigheten att leverera virke till
statens skeppsbyggnader, bergverk och saliner bidrog blott att minska
intresset för en bättre hushållning. Förödelsen hade nått en sådan omfattning,
att Réaumur år 1721 betecknade den som en nationalolycka. De ännu
förefintliga skogarna utgjorde dock enligt Arthur Youngs
uppskattning år 1791 20 miljoner arpens mot 70 miljoner åker. De utgjordes
övervägande av lövträd, av vilka ek, bok och kastanje voro de värdefullaste.
Barrträd funnos dels i de östra bergstrakterna, dels i sydvästra Frankrike,
där kusttall (Pinus maritima) traktvis växte på hedarna. Då franska
revolutionen undanröjt både de skogägarna ålagda skyldigheterna och allt
ekonomiskt förmynderskap, samt statens, kyrkans och emigranternas skogar
bortslumpades och gemensamhetsskogarna delades, vidtog en hejdlös skövling
utan tanke på återväxtens tryggande. För att hejda förödelsen utfärdades år
1803 en lag, som för 25 år förbjöd uppodling av skogsmark utan regeringens
medgivande. Tillika uppmuntrades skogsodling bl. a. genom anläggande av
talrika plantskolor, och förordades ej blott inhemska trädslag, företrädesvis
lärkträd och tall, utan även åtskilliga utländska såsom amerikanska ek- och
lönnarter, cypress från Louisiana, ceder, Weymouth-tall, Canadapoppel,
kanadensisk björk, falsk Acacia m. fl.
Där regelbunden hushållning ägde rum i lövskog, tillämpades i regel
lågskogsbruk med 12—20 års omdrevstid, så att avkastningen utgjordes av
stubbskott av intill denna ålder. En värdefullare avkastning lämnade
korkeken, vilken skördades vart 7:e—8:e år. Kusttallen lämnade en inkomst
genom skörd av kåda, som vanns genom trädens katning från deras 15:e till
20:e år.
Till skogsskötseln kan på visst sätt räknas pilodlingarna för vinnande av
stödkäppar för vinrankor. Dessa skördades vart tredje år och gåvo kanske
större vinst än någon egentlig skogsskötsel.
JAKTEN tillkom uteslutande de adliga godsägarna, det kanske mest
förhatliga av de feodala servituten. Jordbrukaren var icke blott förbjuden att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
