Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- III. Den nyare tiden. 1500-1815
- Tyskland. Österrike-Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och köpte år 1804 ett gods Möglin nära Berlin, på vilket han under den
följande tiden inrättade ett vida berömt rationellt intensivt lantbruk. Här
utvidgade han från 1806 den i Celle påbörjade undervisningen till en
läroanstalt, som blev mönstret för de under den följande tiden i Tyskland och
utlandet inrättade akademierna. Såväl genom sin lärareverksamhet som
genom sina skrifter, främst det berömda i flera upplagor utgivna och till
åtskilliga andra språk översatta Grundsätze der rationellen Landwirthschaft
(1810—12) blev han sin tids främste målsman för det rationella jordbruket.
*
Såsom av det redan anförda framgår, var det egentligen först under det
18:e århundradet, som några avsevärda framsteg inom det tyska jordbruket
framträdde, och dessa förekommo huvudsakligen vid de större gårdarna,
kungs- och adelsgårdar, och av dessa kanske främst de utarrenderade, under
det att bondejordbruket kvarstod på en ålderdomlig och enklare ståndpunkt.
De framsteg i jordbrukets enskildheter, som här nedan omtalas, förekommo
därför huvudsakligen vid de större gårdarna. Det var ock skillnad mellan
jordbruket i olika landsdelar; den intensivaste och mest framåtskridande
lanthushållningen bedrevs i det nedre Rhenlandet och i Timringen, och
framstegen voro i det hela större i norra än i södra Tyskland.
GODSFÖRVALTNINGEN blev visserligen alltmer föremål för ägarens
personliga intresse och omsorg men anförtroddes fortfarande i allmänhet åt
en administrator eller amtmann, vilken handhade hela ekonomien liksom
även polismyndigheten inom godset. För övrigt sköttes de olika grenarna
av huvudgårdens lanthushållning av efter dennas omfattning olika talrika
tjänstemän, såsom Voigt eller Ackermann för jordbruket, Amtschreiber för
uppbörden och räkenskaperna, Gärtner för trädgården, Förster eller
Hegereuter för skogshushållningen o. s. v. Ladugård, mjölkhushållning, svin och
fjäderfä sköttes vanligen jämte den inre hushållningen av amtmannens eller
fogdens hustru.
BYGGNADERNA förbättrades väl småningom såväl i avseende på
rymlighet som inredning, men de gamla för olika landsdelarna utmärkande
typerna för deras form och anordning bibehöllos i det stora hela. (Se sid. 153.)
ÅKERBRUK. Åkern brukades fortfarande i större delen av landet i det
gamla treskiftet oförändrat, och särskilt gällde detta den gamla byjorden,
där tegblandningen och rätten till gemensam betning av stubbåker och trade
tvang till en lika brukning. Den brist på foder, som den fortgående
uppodlingen av ängar medförde, kom emellertid odling av foder, framför allt
rödklöver, att framstå som den viktigaste reformen, vilken också
mångenstädes genomfördes under senare delen av 1700-talet, genom odling av
foderväxter på trädesskiftet. På detta sätt uppkom här och var ett förbättrat
treskiftesbruk eller, då även rotfrukter intogs i växtföljden, ett rent växelbruk.
Ett sådant, liknande det så ivrigt förordade engelska Norfolkomloppet skall
redan tidigt hava varit i bruk i Rhen- och Mosellandet[1], där det utvecklats
ur det här förr vanliga tvåskiftesbruket. (Sid. 130.)
[1] v. d. Goltz II, s. 225.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0282.html
