Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Tyskland. Österrike-Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från vars trädgård de av honom bestämda sorterna spredos vida ikring;
hans system till indelning har använts ännu in i senare tid.
Även köks- och prydnadsväxtodlingen gick framåt. Fröodling av
köksträdgårdsväxter och handeln med detta frö blev en specialitet för Erfurt
och om än i mindre omfattning för Mainz, Würzburg och Bamberg, under
det att Frankfurt, Nurnberg och Augsburg blevo centralpunkter för
blomsterodling. Under 1700-talet började man efter holländskt mönster att
använda drivbänkar med fönster av oljat papper.
Trädgårds- och parkanläggningskonsten följde under förra delen av den
nyare tiden italienska mönster, först ungrenässansens stil, sedan från
1700-talets början barockstilen (sid. 230), för att sedan vid större
slottsanläggningar övergå till den av Lenôtre utbildade franska stilen (sid. 254). Därjämte
började även den engelska landskapsstilen vinna insteg, utan att dock drivas
så långt som i ursprungslandet, i det att tyska anläggare plägade infoga
blomster- och fruktodlingen inom anläggningen.
Inom borgarehemmens prydnadsträdgårdar bibehölls den gamla
regelbundna, rätvinkliga indelningen med i sirliga mönster utlagda gräsmattor,
buxbomkantade blomsterbäddar och klippta träd, det hela infattat i och
uppdelat av rakklippta häckar och lövvalvgångar.
HUSDJURSSKÖTSELN kvarstod överallt, där bygemenskapen fanns
kvar, på den gamla ståndpunkten, där kreatursantalet bestämdes efter
tillgången på bete, under det att den till kortast möjliga tid inskränkta
vinter-fodringen var ytterst knapp. Försvagade av svält och vanvård samt genom
en ofta långt driven inavel föllo djuren i massor offer för förhärjande
farsoter. Där foderodling på åker infördes, blev förhållandet bättre, särskilt
beträffande nötkreaturen, för vilka sommarstallfordring under senare delen
av 1700-talet förordades och även infördes på en mängd gods i samband
med odling av rödklöver.
Vid denna tid, då de ekonomiska synpunkterna starkt gjordes gällande
vid lantbrukets teoretiska behandling, gjordes de första försöken att
bestämma djurens foderbehov. Schubarth[1] beräknade vinterfodret åt
en ko vid en mjölkning av 20 Pf. (10 kg.) till 20 Pf. klöverhö.
Till avelns förbättring togs i allmänhet ringa eller ingen hänsyn. Desto
märkligare är Fredrik den stores åtgärd att utfärda ett Reglement
wegen Verbesserung der Rindviehzucht (1765), vari påbjöds urval och
märkning av tjurar samt användning endast av sådana som därvid
godkänts. Även Joseph II slog in på samma väg genom premiering av
avelsdjur av hästar, nötboskap och får.
Kreaturssjnkdomar. De förhärjande kreaturssjukdomar, som under en
stor del av 1700-talet hemsökte de tyska och österrikiska länderna, likasom
det övriga Europa, sökte man bekämpa genom veterinärpolisåtgärder, som
i de österrikiska staterna voro ej blott stränga utan även så rationellt
grundade, att de överträffade allt vad i detta avseende förekommit ända långt in
på 1800-talet. Till en början nöjde man sig att efter mönstret av i Frankrike
år 1714 utfärdade förordningar (sid. 259)[2] påbjuda nedslaktning utan hudens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
