Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Storbritannien och Irland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härigenom undandrogos dessa också från tvånget av likartad och liktidig
brukning med grannarnas åker, och möjliggjordes ej blott ett intensivare
åkerbruk utan även att igenlägga åkern till bete, när konjunkturerna gjorde
detta lönande.
Samtidigt inhägnades också allmänningsjord till enskild egendom dels
till nyodling (assart land), dels till betesmark.
Reformen innebar ett avgjort framsteg till ett mer \instgivande bruk av
jorden, vilket ock visade sig genom att magra allmänningar förvandlades
till bördiga åkrar eller väl vårdade betesmarker och genom det högre pris,
som betalades för inhägnad mark.
Principen av denna reform hade erkänts redan före den nyare tidens
början (sid. 167), men varje begäran om ett dylikt skifte måste, om frivillig
uppgörelse ej träffades, avgöras genom en särskild dom av the Chancery court
eller oftast av parlamentet. Dylika enclosure acts utfärdades i stigande antal
ända in i 1800-talet. Under åren 1760—1797 utfärdades 1,532 skiftesakter
berörande 2,804,197 acres. För Skottland utfärdades dock en allmän
skiftesstadga år 1695. Skiftet mötte häftigt motstånd. Till följd av därmed
följande förlust för övriga delägare i byn av betesrätten å det hägnade området,
vilket för husmän och andra smärre bydelägare kunde betyda, att de ej
kunde hålla kreatur, och för sådana, som hade rätt till delaktighet i
allmänningsbetet utan att i övrigt höra till byn, förlust av denna rättighet.
Skiftet medförde därför en minskning av böndernas kreatursantal och
föranledde många husmän och småbönder att lämna sitt gamla hem, vartill de
också i många fall tvungos därigenom, att godsägaren lät nedriva deras kojor.
Skiftet fick oftast karaktär av en strid mellan godsägaren och hans
bönder, då i regel han ensam ägde medel att bestrida de med sakens
genomförande förenade kostnaderna och ensam eller huvudsakligen skördade
fördelen därav. Tillåtelsen gavs vanligen i enlighet med Statute of Merton
av år 1235 (sid. 167) att hägna den del av allmänningen, vilken bönderna
icke ansågos behöva för sina kreatur, och det var ofta godsägaren, som
bestämde detta behovs omfattning. Saken fick en så mycket förhatligare dager, då,
såsom mest skedde, godsägaren använde den honom tillskiftade jorden till
betes- eller jaktmark och således undandrog denna från odling av brödsäd
till folkets föda. Ogillandet av skiftet framträdde i åtskilliga skrifter
av-tidens förnämsta ekonomiska författare såsom Fitz-Herbert, Tusser,
Thomas Moore (i Utopia 1516), liksom i en mängd ströskrifter, visor
och predikningar, vari godsägarnas vinningslystnad och landets avfolkande
klandrades. Förbittringen över skiften utgjorde ock en av orsakerna till de
resningar som förekommo i 16:e och 17 :e århundradena. Reaktionen visade
sig också genom åtskilliga regerings- och parlamentsbeslut mot nedläggning
av bondgårdar med minst 20 acres jord och om återuppförande av sådana
som utrivits.
Då spannmålsprisen i början av 1600-talet stego, så att ingen
nedläggning av åker till bete var att befara, återkallades flera av de däremot
riktade förordningarna, men under Carl I ändrades styrelsens stämning mot
skiftet, emedan det bidrog att minska lantbefolkningen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
