Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 314 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Storbritannien och Irland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på dess upplösande inverkan på jorden. För att kunna bearbetas även under
växttiden borde jorden uppläggas i smala ryggar med 2—3 fots mellanrum,
vilket ju var ett urgammalt bruk i Italien (sid. 68, 228) och jorden backas
mellan de på dessa sådda växtraderna, för vilket ändamål han konstruerade en
hästhacka. Genom att till nästa sådd lägga ryggarna i de förra fårorna skulle
en jämn och grundlig bearbetning åstadkommas, som gjorde trädning
obehövlig.[1] Om, såsom somliga tolkade
Tulls uttalanden, han antog, att då
jordkornens yta absorberade ämnen som
växternas näring, så skulle han hava anat den
först ett århundrade senare till sin
betydelse uppdagade absorptionsförmågan hos
jorden. Han var i alla händelser
upphovsmannen till radsådd och hästhackning i
England, och om än radsåddens företräde
framför bredsådd var omtvistad, så vann
dock hans odlingssystem, »the new
husbandry», allt mer anslutning och kan
betraktas som utgångspunkten för nutidens
rationella jordbehandling.

Fig. 64. Jethro Tull.

En av de mest bemärkta ivrarna för
Tulls jordbrukssystem var Charles
2^nd Viscount Townshend
(1674—1738), stor godsägare i Norfolk och
berömd för sina stora hedodlingar, å vilka
märgling, som kommit ur bruk, användes
i stor omfattning, samt genom sin
rovodling, som gav honom namnet Turnip-Townshend, och införandet av
växelbruk, en av jordbrukets främste föregångsmän. Han angives som
upphovsman till det s. k. Norfolkomloppet: rotfrukter, korn, klöver och vete,
och hade genom märgling möjliggjort veteodling på sin lätta sandjord. Han
skall ock hava varit den förste att göra klövervallen mer givande genom
inblandning av gräs (rajgräs).

En annan, något senare, verksam främjare av det nya jordbruket var
Thomas Coke på Holkham (senare Earl av Leicester, † 1842) även han
stor godsägare i Norfolk och särskilt omtalad som den, som först i England
använt gödsling med benmjöl, och odlare av kålrötter på åker till foder.
Sedan hans uppmärksamhet fästs på ett av Stillingfleet år 1760
utgivet arbete om fodergräs, igångsatte han insamling av frö av vilda grässlag
och använde sådana till insådd av betesmarker. Han räknas också som en
reformator av arrendeväsendet, i det att han gjorde stora arrendegårdar,
vilka han utarrenderade på 21 år med skyldighet för brukaren att använda
Norfolkomloppet. För spridningen av de nya idéerna verkade han genom de
jordbrukaredagar han anordnade i samband med sin fårklippning. Det möte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>