Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 353 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Danmark

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tidigare (sid. 207) på Lolland brukliga 4-skiftesbruk med ärter å ena
trädesskiftet var fortfarande där vanligt.[1] Den framgång koppelbruket haft i
Holstein gjorde, att detta under reformperioden i slutet av 1700-talet vann
allt mer insteg på herrgårdarna, dock ännu sällan med insådd av vallväxter.
»Gräset kom av sig själv» och man aktade sig vid trädningen att förstöra
den naturliga gräsväxten. Växelbrukets grundtankar förkunnades väl men
vunno föga tillämpning, annat än genom att man intog ärter, klöver och
potatis i koppelbruket. Man klagade dock redan nu över att jorden blev
klövertrött, vilket dock ej inträffade, där jorden avdikades och märglades,
vilket ännu var sällsynta undantag.

Fig. 79. Kärrplog från Jylland. Enl. Greve.

Jordens bearbetning var i allmänhet lika ofullkomlig på herrgårds- och
bondejorden, då den ju på
den förra mestadels utfördes
av arbetspliktiga bönder med
dessas egna dragare och
primitiva redskap, dels och
huvudsakligen på öarna »krog»,
ett stångårder med vågrät
sula, dels den gamla kärrplogen
med den långa vändskivan ännu bestående av en träplanka, förstärkt med
påspikade stycken av gamla hjulskenor och indrivna småstenar. Plogen
krävde ända till 3 par dragare. För ytbruk och grund myllning användes
törnharv, men eljes »brakharv», en 4-kant-harv med räta trä- eller
järnpinnar, anspänd nära ena hörnet. För kokors krossning brukades tunga
trävältar. Reformsträvandena vid slutet av 1700-talet visade sig även i
anskaffning, företrädesvis från England, av förbättrade redskap och en
omsorgsfullare bearbetning av jorden.

Gödslingen var också genomgående mycket dålig, särdeles som
upplöjningen av gräsbärande mark minskade gödseltillgången i samma mån som
åkerjorden ökades.

Av sädesslagen odlades mest råg, korn och havre, men föga vete, och
detta huvudsakligen på Lolland-Falster. Där odlades också mycket vita,
grå och gröna ärter. Vicker och åkerbönor odlades rätt allmänt till foder,
de senare för svinen, och på den lätta jorden var bovete, som torde ha
införts från Tyskland, redan på 1600-talet i så allmän odling, att det liksom de
nämnda baljväxterna i 1683 års landslag upptogs bland de tiondepliktiga
grödorna. Under reformtiden började nya sädessorter, såsom engelskt vete
och probstejerråg att införas.

Av rotfrukter odlades blott rovor och även dessa i större mängd först i
den mån jorden blev skiftad. Potatis, som omtalas som odlad i landet från
år 1719, då den medfördes av puritanska invandrare från Frankrike, blev
allmänt odlad först mot periodens slut. Även rödklöver kom i allmännare
odling först i och med skiftet. Likaså raps. Kummin odlades mest på Fyen,
huvudsakligen för inblandning i brännvin.

Lin och hampa odlades sedan gammalt, och deras odling påbjöds genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>