Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stamstuteri, från vilket hingstar utstationerades i landet för produktion av
remonter för hären. Då stammen angreps av rots och blev allt mer
försvagad av sjuklighet, som det antogs till följd av släktskapsavel, anskaffades
grova schlesvigska och holsteinska ston, och tillika återgick man till
korsning i en sådan utsträckning att stammens konstans gick förlorad. Därtill
kom upplösningen av förbindelsen med den berömda kungl, ridskolan på
Kristiansborg i Köpenhamn, där Fredriksborgshingstarna fått den dressyr,
som gav dem deras prägel. Alla dessa omständigheter gjorde, att stuteriet
vid periodens slut råkat i djupt förfall.
Framför allt sökte riksstyrelsen att grunda lanthästavelns förbättring
på stuterier och hingsthållning vid herrgårdarna, i det att med adelns
privilegier ansågs följa skyldigheten att medverka till vidmakthållandet av
landets hästavel. Samtidigt sökte man hindra avelns försämring genom
allmogens undermåliga hingstar.
Således förbjöds år 1622 att låta oskurna hingstar värda mindre än 24
daler gå lösa på allmänningen efter påsk, och i Christian V:s lag år
1683 infördes dylikt förbud för hästar under 91/2 kvarter. Genom
stuteriförordningen den 16 juni 1686 ålades alla grevar, friherrar och proprietärer,
som hade betesmarker vid sina huvudgårdar, att i förhållande till sitt
jordetal hålla stuteri av hingstar på 10—11 och ston på minst 91/2 kvarter. Likaså
skulle präster, fogdar och arrendatorer av sätesgårdar hålla 2 ston av
nämnda höjd. Sedan en direktion för stuteriväsendet inrättats år 1776,
utfärdades en ny förordning om herrgårdsstuterierna den 23 december 1778,
vilken i huvudsak skilde sig från den föregående dels däruti, att även
självägare med 10 tunnor hartkorn ålades att hålla ett godkänt fölsto, dels
däruti att premier skulle utdelas för de bästa 4-åriga unghästarna och till
hingsthållare för varje efter hingsten fallet föl av bondsto. Tvånget att hålla
avelshästar vållade till följd av de låga hästprisen mycket missnöje och
upphävdes den 27 maj 1786, då man övergick till att söka befordra
häst-aveln blott genom utdelning av goda stuterihingstar samt av premier för
stuterier av minst 1 hingst och 6 fölston.
I 1778 års stuteriförordning ingick förbud att låta bondhingst gå lös. År
1780 skärptes detta genom införande av obligatorisk hingstbesiktning, i det
att alla bönders hingstar från sitt andra år skulle årligen granskas. Härvid
skulle de bästa uttagas till ett antal motsvarande 1 på 30—40 ston och
förses med brännmärke, under det att de övriga skulle kastreras, en
bestämmelse som upphävdes år 1812. Böter fastställdes för såväl försummelse att
uppvisa hingst som att låta sto betäckas av icke godkänd sådan. Liknande
förordning utfärdades år 1782 för hertigdömena.
Då premierna för herrgårdsstuterierna visade ringa verkan, övergick
man genom förordning den 8 maj 1795 (i hertigdömena 1798) till en
allmän premiering dels av hingstar av mellan 6 och 17 års ålder, dels av
fölston med avkomma. För hingstarna betalades betydliga penningepremier,
och de märktes som »stuteridugliga». De godkända stoen märktes med en
inbränd krona, och när de sedan framvisades med avkomman fallen efter en
godkänd hingst, betalades en fölpremie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
