Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 355 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Danmark

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av 1700-talet åtnjöt Elias Fleischers Et Forseg till en dansk
Havebog, vilken innehåller en ståtlig förteckning å i Danmark odlade
fruktsorter, stort anseende. Bland folkskrifter, som spredos av
lanthushållningssällskapet var Jakob Jakobsens Haandbog for Bönder (1809).

HÄSTAVEL. Danmark var fortfarande rikt på hästar, vartill en orsak
får sökas däri, att oxar föga användes som dragare, en annan i böndernas
skyldighet att med egna hästar bruka herrgårdarnas jord. Uppfödning över
det egna behovet var allmän, så att en avsevärd utförsel ägde rum. Den
danska lanthästen var dock i allmänhet liten och simpel, och aveln anses
hava gått tillbaka i samma mån, som bönderna nedsjönko i beroende och
armod. Ännu i mitten på 1700-talet säges, att bondhästarna voro små som
bockar, och att man
behövde 6—8 för en plog. I
medeltal var höjden något
över 12 handsbredder
(palmer à 3¹/₂ tum eller 93 mm.
= 1,12 m.). I Jylland och
hertigdömena voro hästarna
större och kraftigare, så att
de även voro efterfrågade
till rytterihästar, och i
senare delen av 1700-talet
synes en höjd av 9 kvarter 5
tum till 10 kv. (1,4—1,5 m.)
varit vanlig hos stoen.

Fig. 80. Frederiksborgshingsten Bäveren 1782—1805.

För hovets och de högre
ståndens behov av vagns-
och ridhästar höllos liksom
tidigare vid kungs- och
adelsgårdarna stuterier,
besatta med större och ädlare hästar, företrädesvis frisiska, men även av alla
möjliga andra slag. Vanligen räknades 1 hingst för 18—20 ston. Varje dylikt
stod gick för sig på bete. Vid de större stuterierna funnos flera dylika stod[1].

Främst bland dessa stodo de kungliga stuterierna, vilkas antal under
1500-talet uppgick till omkring 20, men småningom samlades till norra
Sjælland på den indragna klostergården Esrom, som hade synnerligen goda
beten, samt det närbelägna Hillerödsholm, senare kallat Frederiksborg. Detta
stuteri, som grundlagts av Fredrik II (1559—1588) blev ej blott
konungens hovstuteri utan också centrum för landets ädla hästavel, och hade
under början av 1700-talet ända till 600—700 hästar. Sammanbragt från
de olika stuterierna, var besättningen mycket blandad, och korsning
fortgick alltjämt med hingstar av olika slag, dock mest spanska.

För att tillfredsställa hovets behov av vagnshästar indelades från 1690
stoden efter färg, och inom varje stod bedrevs inavel, vilket till en början
gav utmärkta resultat och ett stort anseende åt stuteriets avel. Under
Struensees stränga regemente inskränktes det oerhört dyrbara stuteriet,
men efter hans fall ökades det åter men nu med syfte att göra det till ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>