Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 391 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

	Enl. Peer Brahe omkr. 1600			Enl. Broocman 1723
	för fogde	sven		fogde	dräng
Råg	26 spann	21 spann		3 t:or	2 t:or
Korn	—	—		3 t:or	2 t:or
Ärter	6 fat	61/2 kappe		1/2 t:or	1/2 t:or
Mjöl och gryn	6 fat	12 fat		—	—
Malt	81/4 t:a	12 spann		—	—
Humle	29 skålp.	321/2 skålp.		6 skålp.	4 skålp.
Smör	39 skålp.	26 skålp.		20 skålp.	—
Ost	39 skålp.	13 skålp.		—	—
Salt	39 skålp.	39 skålp.		20 skålp.	20 skålp.
Kött och fläsk	260 skålp.	234		100 skålp.	72 Skålp.
Torr fisk	78 skålp.	78 skålp.		—	—
Salt fisk	260 skålp.	234 skålp.		2 fjärd.	11/2 fjärd.

Enligt andra uppgifter brukade dessutom dräng få 2 klädningar, 4 par
skor, 2 skålpund ull och 2 skjortor.

För »hus-disciplinen» sökte adeln att få tillämpa den gårdsrätt, som gällde
för konungens hov och lyckades år 1671 även få en särskild gårdsrätt
utfärdad, vilken gav adeln rätt att straffa sitt tjänstfolk med fängelse vid
vatten och bröd, aga och böter, men denna gårdsrätt upphävdes åter år 1675.
Aven den hand- och halsrätt, d. v. s. domsrätt i livssaker, vilken tillerkänts
grevar och friherrar samt ägare av vissa gods, upphävdes, för de förra vid
indragningen av deras förläningar, för de senare år 1692. I 1719 och 1723
års adliga privilegier medgavs för adelsmän att näpsa sina tjänare och
bönder för smärre förseelser.

SKATTER och ONERA. Den å jordegendom vilande kronoskatten
(åtminstone från Gustaf I:s tid kallad ränta) samt tionden hade redan före
medeltidens slut blivit fasta utskylder.

Vid reformationen fick prästen behålla sin del av tionden (¹/₃ av
sädestionden och hela den övriga tionden), vilken betecknades som tertialtionde,
under det att de övriga ²/₃ av sädestionden, som förut delats mellan biskopen,
kyrkan och de fattiga, indrogs till kronan och benämndes kronotionde. I
de senare tillkomna, förut danska och norska landskapen bibehölls
kyrkotionden.

Uppgift å skattehemman samt krono- och frälselandboar och dem
åliggande såväl ränta som kronotionde infördes i det enligt herredagens i
Vadstena beslut (år 1524) upprättade register, som kallades jordebok, varför den
i densamma införda räntan betecknades som jordeboksränta. Övriga, senare
tillkomna skatter, som utgingo efter mantal, sammanfördes senare i
jordeböckerna under benämningen mantalsränta eller, till skillnad från den
ordinarie jordeboksräntan, extraordinarie räntan.

För att åstadkomma en rättvis utjämning av de å jordegendomen vilande
skatterna, vilka först utgått efter mantal, så att alla fullsuttne bönder
betalat lika, lät Gustaf I från år 1528 efter jordeböekernas uppläggande
utföra en allmän skattläggning av landets jordegendomar, vilken dock ej blev
fullständig för hela landet och därjämte opålitlig, då den ej grundade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>