Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inkvartering och grundränta jämte ensamrätt att sälja öl, vin och brännvin. År
1584 förändrades gengärdens förändring till en fast skatt,
skjutsfärdspenningar. I en ny gästgivarestadga år 1651 stadgades, att gästgivare skulle få
ett litet hemman, en hage eller äng från allmänningen samt frihet från all
tunga och utlagor till kronan. I 1734 års lag stadgades, att grannhemman
till gästgiveriet var skyldigt att hålla reservskjuts, som skulle utgöras efter
kallelse, samt bemyndigades häradsrätten att vid större farvägar inrätta
hållskjuts, d. v. s. skyldighet för vissa hemman att i tur hålla skjuts i beredskap
på gästgivaregården.
BYORDNING. Styrelsen inom bysamhällena och övervakandet av
verkställigheten av delägarnas skyldigheter torde tidigare hava fortgått enligt
gammal hävd, som väl ock här och var funnits avfattad i en byordning.
Genom en k. resolution den 1 sept. 1741 på bondeståndets allmänna besvär
förklarade K. Maj:t, att de byordningar, som redan funnes eller kunde komma
att inrättas, finge fastställas av häradsrätten att gälla som lag i byskråen. I
ett k. brev den 20 febr. 1742 till landshövdingarna angående landskulturen
fanns bilagt ett av Rikets ständer ingivet förslag till byordning, vilket skulle
få jämkas efter varje orts särskilda förhållanden och överenskommelse
mellan byamännen. I denna ordning funnos bestämmelser om val av ålderman
och 2 bisittare, vilka jämte honom skulle utgöra byrätten, om bystämman,
om övervakande av hägnader vid 2 årliga gärdesgårdssyner eller oftare, om
dikessyner och det sätt, på vilket dikningsskyldigheten borde fullgöras, om
vilka gärden skulle höstsås, om betningen och vallningen, om delningen av
slåttermarken, om väghållningen m. fl. gemensamma angelägenheter.
Om någon av byamännen uppfann något, som han ansåg tjänligt till byns
eller hemmanens förbättring, skulle byamännen överlägga, om förslaget vore
förtjänt att utföras. Nekade de därtill, ägde förslagsställaren låta utbyamän
och grannar göra undersökning, och om de finna saken nyttig för byn, kunde
de som satt sig däremot ådömas böter. Detta förslag till byordning antogs
av allmogen i d. v. Västernorrlands (= nuvarande Gävleborgs och
Västernorrlands) län och stadfästes av K. Maj:t den 8 aug. 1758. Den förnyades
1842, varvid en del ändringar och tillägg gjordes.
ÄGOSKIFTE. Det gamla solskiftet (sid. 197) kvarstod ännu i 1734 års
lag som den önskvärda formen för fördelningen av en samfällighets åker, i
det att där stadgas, att om by var lagd i rätt solskifte, kunde detta icke rubbas
utan alla delägarnas samtycke, dock så, att domaren skulle äga jämka, om
någon klagade, att han ej fått vad honom rätteligen tillkomme. Att emellertid
bestående delning av gemensam jordegendom ej överallt var genomförd,
framgår av K. Maj:ts resolution på allmogens besvär den 10 sept. 1743,
varest säges, att där allmogen ännu hade årsskiften på sin jord (d. v. s. årlig
delning förekom), skulle den, som begär en faststående delning, njuta sådan
till godo, på sätt k. förordningen den 30 aug. 1731 om oskift marks
upptagande innehåller.
Det intresse för »landskulturens» höjande, som vid denna tid framträdde,
hade berett marken för en reform åsyftande att undanröja olägenheterna
av ägosplittringen och tegblandningen. Då denna sak med energi och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
