Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Christina, synes det hava varit tyska får, som införskaffades. Av sådana
uppsattes år 1610 ett schäferi på Skarpsås i Vartofta härad i Västergötland. Vid
Mutseryd i Jönköpings län, där engelska får förut funnits, förstärktes
besättningen år 1616 med 373 tyska får. Likaså skaffades sådana till Ottenby,
Borgholm och Horn å Öland, och när dessa kungsgårdar utarrenderades,
bibehöllos schäferierna. Drottning Christina skall även hava försökt
spanska får men utan framgång.
Från Carl XI:s tid omtalas, att säterifrihet beviljades för 3 mtl Perstorp
i Halland för anläggande av ett schäferi efter utländskt mönster.[1]
Med frihetstiden inträdde fårskötselns lysande period i Sverige. I
konsuln Jonas Alströms (senare kommerserådet Alströmer)
industriella planer ingick även ökning och förbättring av den inhemska
ullproduktionen. Efter att först (1715) hava infört och utstationerat engelska
och eiderstädtska får, införde han år 1726 ett större antal spanska
merino-får, vilka uppställdes först på Berga nära Skara och därefter på Höjentorp,
en kungsgård i Skaraborgs län, vilken Alströmer år 1735 erhöll av
rikets ständer som ständigt arrende för sig och sina arvingar, så länge de
fullföljde den uppgjorda planen för gårdens brukning samt vidmakthöllo
schäferiet på densamma och faktoriet i Alingsås. Vid schäferiet, där får av
olika ras höllos, inrättades år 1736 en herdeskola för utbildande av
»provinsialschäfer», vilka skulle undervisa i fårskötsel i rikets olika delar, enligt
en utfärdad instruktion (förnyad år 1750). Efter att försök anställts med
allehanda raser, nämligen utom engelska och spanska även sådana från
Portugal, Sardinien, Texel, ja från Asien och Afrika, bestämde man sig för de
båda förstnämnda. K. Maj:t befallde år 1757 landshövdingarna att fortplanta
schäferier, och åtskilliga sådana inrättades å därför upplåtna kronohemman.
Betydliga understöd lämnades åt de av Alströmer igångsatta företagen,
men den ekonomiska framgången uteblev, och efter Alströmers död
år 1764 nedlades herdeskolsfn.
Belåtenheten med merinofåren var emellertid allmän,[2] och aveln
fortsattes med den framgång, att antalet djur av ren merinoras i landet år 1766
beräknades till 89,532 och av blandad ras till 22,384.[3] Även andra raser
anskaffades emellertid för avelns förbättring. Sålunda 1748 djur av
strelitzerras till Gotland.
År 1736 utf astes premier till sjöfarande och rederier för införsel av goda
fårslag. Efter att hava indragits år 1763 utfästes åter dessa premier år 1765.
År 1741 började premier utdelas för får av engelsk eller spansk ras, i
hjordar av högst 20 tackor och 1 gumse.
Premiering av ull igångsattes enligt reglemente den 13 sept. 1746, först
med 25 proc. av ullens värde, vilket år 1780 nedsattes till 15 och år 1786
till 12 proc.
Den premierade ullen kunde genast avsättas genom hallrätten, sedan den
värderats av edsvurna betjänte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
