Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manas att tillse, att från kronans gårdar redovisa 4 lisp. smör för varje ko,
men ännu i slutet av 1700-talet räknade man sällan på mer än 1 lisp. om
året. För stammens förbättring skall under 1700-talet ha införts djur av
Cholmogory-ras från Ryssland. Även omtalas, att superkargen Peter
Johan Bladh i slutet av 1700-talet till Vasatrakten infört frisiska djur.
Korsningsavkomman efter dessa skall intill senaste tid hava varit känd som
den Bladhska rasen.
Utfodringen var här liksom i Sverige i allmänhet mycket svag. Löv,
rönnbark och granris omtalas som foder även för hästar. Mjölkkorna fingo
under sin högsta mjölkning ett tillskott av »haudet», en sörpa av hackade
nässlor, rov- och kålblad, agnar och »stamp» (sid. 433) begjutet med varmt
vatten eller dränk.
Fåren voro i allmänhet av det småvuxna lantslaget men i de södra
landsdelarna hade såväl merinos som holländska marsk-, engelska och
eiderstedtska får införts.[1]
MJÖLKHUSHÅLLNINGEN synes hava tilltagit i början av den nyare
tiden, ty från 1500-talets mitt omtalas en betydande utförsel av smör till
Sverige[2] och likaså på 1700-talet, då också bönderna i östra Finland sägas
taga 2/3 av sin penningeinkomst från ladugårdarna. För mjölkhushållningen
i Finland finnes en noggrann redogörelse i en år 1788 tryckt lärobok i
mjölkhushållning av Jacob Fellman.[3] Ystning omtalas föga. Mest ansedd
synes Ålandsost hava varit.
BISKÖTSEL synes ha varit föga vanlig, ty då hushållningssällskapet
omkring sekelskiftet skulle verka för dess spridning, tillgreps utvägen att
anskaffa bisamhällen från Sverige.
SKOGEN användes ännu huvudsakligen för husbehov. Någon avsevärd
export av virke hade ännu ej börjat. Däremot bedrevs en omfattande
tjärbränning i Österbotten redan på 1500-talet, ja överproduktion tyckes tidvis
ha inträtt, så att priset gick ned till men för det tjärkompani, som hade
privilegium på utförseln (sid. 424[4]), ty år 1686 påbjöds, att bönderna i Österbotten
skulle minska sin tillverkning »för att ej priset skulle kladdas».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
