Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Nordamerika - Koloniperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spansk boskap infördes från Västindien. År 1611 hade ett par skeppslaster
djur införts från England, och år 1631 uppskattades antalet nötboskap i
kolonien till 5,000. Kort därefter började utförsel av dragoxar härifrån till
sockerplantagerna på Barbados och från 1636 avelsdjur till New-England-kolonien.
Hit hade visserligen nötkreatur börjat införas från England
(Devonshire) år 1624, men stränga vintrar samt indianers och vargars
härjningar hade hindrat stammens förökning. Till Massachusetts hade också en
kapten Mason (jämte danska arbetare för pottaskeberedning) år 1631—33
infört dansk boskap, vilken omtalas som ljusgula, storvuxna och utmärkt till
dragdjur. Dessa förökade sig hastigt, och spår av denna ras omtalades ännu
i början av 1800-talet. Till New-Amsterdam (senare New York) införde
holländare boskap från sitt hemland och likaså de svenska kolonisterna till
Delaware. I Mexico infördes spansk boskap, vilken därifrån spred sig in i
de västra landsdelarna.
I de norra kolonierna, där redan vid denna tid boskapsskötseln började
inriktas på mjölkproduktion för smör- och ostberedning, fick den ännu ej
så stark utveckling som i Virginien, där klimatet medgav betning under hela
året på de vidsträckta betesmarkerna. Här utfärdades redan tidigt en lag
om hägnad och om ansvar för skada av djuren på hägnad mark, vilken lag
år 1639 ändrades så, att hägnadsskyldigheten ej avsåg skydd mot svin. Den
ohägnade marken betraktades som allmänningsbete. Vargar och indianer
gjorde även här svårt avbräck, varför år 1662 utf astes en belöning av en ko
åt indianhövdingarna för varje 12 vargar hans stam dödat.
Boskapsskötsel med fritt betande hjordar på de vidsträckta grässlätterna
(cattle ranching) går tillbaka till 1600-talet. Det blev vanligt, att kolonister,
vilka haft mindre framgång med eller tröttnat på jordens odling, drogo
västerut med sin boskap ut på det oupptagna området och där levde av sina
hjordar utan att driva något jordbruk. Samtidigt spredo sig spanjorer från
Mexico med sina hjordar över Texas grässlätter.
Fårskötseln hade till en början blott ringa framgång till följd av
vargarnas härjningar. Även detta djurslag lyckades bättre i Virginien än i de norra
kolonierna, och sedan år 1620 några hela skeppslaster av får införts från
Wales, hade de efter ett årtionde ökats så, att utförsel av får igångsattes
till New-England och övriga kolonier. Även här gick fåraveln framåt i den
mån den tätare bebyggelsen medförde vargarnas utrotande, och vid slutet
av 1600-talet började stora fårhjordar att bildas, men hämmades genom
engelsmännens förbud mot anläggning i kolonierna av spinnerier och
väverier samt handel med inhemska yllevaror.
Getaveln hade från början större framgång, och getternas antal ökades
hastigt, särdeles i de södra kolonierna, där de dock liksom svinen blevo
besvärliga för odlarna. I den mån fårskötseln gick framåt, avtog åter getaveln.
Svinen förökade sig så starkt i de södra kolonierna, att de blevo en
verklig landsplåga, i det att de från de omgivande skogarna, där de fritt
kringströvade, anställde förödelse på odlingarna. För att bevara sin äganderätt
till sina djur, infångade jordbrukarna dem och märkte dem med sitt märke.
En betydande fläskutförsel uppstod från Virginien och reglerades genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
