Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller konstans. Materialet till detta urval hämtades i allmänhet under
1890-talet från de olika former, vari de odlade sorterna vid noggrann botanisk
analys (t. ex. genom axets eller vippans olika byggnad eller kornens
karaktärer) visade sig bestå. Vid urvalet av former till provodling fäste man till
en början stort avseende vid s. k. korrelationer, d. v. s. att egenskaper stå i
sådant samband med varandra, att de förärvas tillsammans, varför man från
en yttre, synbar karaktär kan sluta sig till en annan ieke direkt iakttagbar,
såsom från axbyggnaden till kärnans mjölighet eller glasighet, stråets
motståndskraft mot liggsäd o. s. v. Dylika korrelationer visade sig emellertid ofta
vara blott skenbara eller opålitliga, varför man numera huvudsakligen
grundar sorternas bedömande på direkt iakttagelse av de värdegivande
egenskaperna. Då avkommor av på detta sätt utvalda former visa sig konstanta
i avseende på yttre form och inre egenskaper, förbli de också i allmänhet så.
Vid den nutida förädlingen av åkerbruksväxter hade korsning föga
använts, emedan den ansetts giva upphov till en regellös och fortvarande
växling. Omkring sekelskiftet skedde en fullständig omkastning i denna
uppfattning genom framläggandet av resultaten av undersökningar, som redan
på 1860-talet utförts av en österrikisk andlig Gregor Mendel. Dessa
visade, att växlingen efter korsningen är strängt lagbunden, och att genom
densamma uppkomma dels fullt konstanta (homozygota) former, dels
sådana s. k. heterozygota, som vid fortsatt förökning uppdela sig (»klyvas») i
olika former. Dansken W. Johannsens år 1903 offentliggjorda
iakttagelser bestyrkte ytterligare oföränderligheten av avkomman efter
självbefruktning av homozygota individer. Sedan har ett ytterst omfattande
vetenskapligt arbete nedlagts på det vidare utforskandet av lagarna för
ärftligheten, och dessas resultat har bl. a. varit, att man genom korsning lyckats
kombinera fördelaktiga egenskaper hos olika former och därigenom skapa ett
stort antal nya, framstående växtsorter av stor likformighet i avseende på
mognad, stråstyvhet och andra praktiskt viktiga egenskaper. Detta
förädlingsarbete har huvudsakligen riktats på självbefruktande växtarter (vete,
korn, havre, potatis), men har även med framgång börjat tillämpas på
kors-befruktare trots svårigheten att skydda sorterna från förändring genom
korsbefruktning från andra sorter. Rotfruktssorternas förädling har hittills
i allmänhet skett genom urval av rötter på grund av deras form, storlek samt
halt av torrämne och socker under isolerad odling av varje sort för sig.
VÄXTSJUKDOMARS BEKÄMPANDE har under nu avhandlade period
inträtt i ett nytt skede, i det att det grundats på vetenskapliga
undersökningar rörande sjukdomarnas art. Då de i de flesta fall, efter vad dessa
undersökningar visat, förorsakas av mikroskopiskt små organismer, har
kampen mot dem kunnat föras med framgång först i den mån
mikrobiologien utvecklats. I detta avseende hava Louis Pasteurs
undersökningar, som vederlade den gamla tron på lägre organismers generatio
spontanea, samt mykologiens och bakteriologiens senare utveckling varit
epokgörande. En yttre impuls till dessa forskningar voro de farsoter på
odlade växter, som genom den ökade samfärdseln överförts från ett land
eller världsdel till en annan. Sålunda ledde de svåra härjningar av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
