Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
immuniserats mot en viss sjukdom, kan åstadkommas en hastigt men kortvarig
verkande »passiv» immunitet mot samma sjukdom och även redan inträtt
sjukdomsangrepp hämmas. Härigenom har grunden lagts till den numera
mycket använda serumterapien. Senare har införts simultanympning,
bestående däri, att efter en seruminsprutning, som giver passiv immunitet, gives
en insprutning av en bakteriekultur, som giver aktiv immunitet.
Vacciner och sera äro specifika, d. v. s. verkande blott mot en viss sjukdom,
och då vissa sjukdomar såsom svinsjuka och kalvdöd förorsakas av flera olika
slag av bakterier, införde Rob. Ostertag omkring år 1900 användningen
av polyvalenta sera, beredda av blod från flera olika smittade djur.
Utom mot redan nämnda sjukdomar användes skyddsympning mot
frasbrand, fårkoppor, smittsam kastning och nötkreaturstuberkulos (enligt
Behrings metod med bovoovaccin, beredd av människotuberkulos (dock
ej i Sverige) samt serumbehandling mot stelkramp, kvarka, kalvdiarrhe,
svinsjuka, valpsjuka m. fl.
Till för veterinärmedicinen epokgörande upptäckter hör Rob. v. Kochs
av tuberkelbacillen (1882) och framställningen av tuberkulinet (1890). Detta
visade sig visserligen icke lämpligt som ympmedel mot tuberkulos men har
fått den största betydelse vid kampen mot denna sjukdom som medel att
påvisa tuberkulossmitta hos djuren. På lika sätt användes det av Hellman
i Petersburg framställda malleinet som diagnosticum på rots.
KOOPERATION.[1] Den ekonomiska uppfattning, som var ledande vid
de reformer beträffande jordbruket, vilka genomfördes vid övergången till
nutiden, lade främsta vikten vid den ekonomiska friheten och det enskilda
initiativet. Den ledde därför till avskaffande av den form för samverkan, som
förut funnits, bygemenskapen, och var ej ägnad att framkalla några nya
former därav. De framsteg, som jordbruket gjorde, födde emellertid behov,
som den enskilde hade svårt att ensam för sig tillfredsställa. Ett sådant var
det ökade behovet av kapital för jordförbättringar, inventarier och andra
förnödenheter, som lantbrukets framsteg förde med sig, och som föranledde
sammanslutningar för upplånande av penningar på gemensam kredit. Ett
annat ändamål med föreningars bildande var gemensam anskaffning av
hjälpmedel, vilkas inköp översteg den enskildes ekonomiska förmåga, och
för vilka ej var och en hade full användning. Genom sammanslutning för
gemensamma inköp av förnödenheter och gemensam försäljning av
produkter kunde också omkostnaderna för handeln minskas och den enskilde
vid uppgörelserna vinna den starkare ställning, som följer med inköp eller
utbud i större skala. Slutligen medförde också sammanslutning för
gemensam beredning av de produkter, som skulle försäljas, möjlighet att genom
tillverkning i stort, under sakkunnig ledning och med användning av de
bästa hjälpmedel ernå såväl besparing i tillverkningskostnader som högre
utbyte och bättre beskaffenhet av produkterna.
Dylik ekonomisk samverkan, som fått namn av kooperation, förordades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
