Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan i början av 1800-talet i en del social-ekonomiska skrifter som en
reaktion mot eller ett från kristlig synpunkt önskvärt fullständigande av den
liberalistiska uppfattningen om den fria konkurrensen som den förnämsta
drivfjädern till framåtskridande. Den var från början inriktad i främsta
rummet på att hjälpa och stöda de små och ekonomiskt svaga företagarna.
Så var ock förhållandet inom jordbruket, där de första kooperativa
organisationerna på detta område — de schweiziska ystningsföreningarna och
Raiffeissens lånekassor i Tyskland — hade till uppgift att hjälpa
små-jordbrukarna. Kooperationen inom jordbruket, som framkallades genom de
tryckta konjunkturerna mot slutet av 1800-talet och snart fick en ofantlig
omfattning så i avseende på de ekonomiska föremålen som anslutningens
storlek, har också varit ett av de kraftigaste medlen vid strävandet att främja
det mindre jordbruket.
Till skillnad mot den äldre tvungna samverkan i bysamfälligheter, som
hindrade jordbrukets utveckling och förlamade det enskilda initiativet, är
den moderna kooperationen fullt frivillig, vilket är ägnat att sporra
delägarnas verksamhetslust, och detta har i synnerhet befordrats genom tillämpning
av andelsprincipen, enligt vilken deltagarnas andel i föreningens egendom och
vinst står i förhållande till deras begagnande av föreningens verksamhet samt
inflytande på ledningen tillkommer alla, helst med lika, personlig rösträtt.
För försäkring[1] har formen av ömsesidiga föreningar, d. v. s. sådana, där
ersättningar och andra kostnader årligen uttaxeras på alla deltagarna, blivit
mycket använd.
Kooperationens styrka och dess förmåga att förverkliga sina syften har i
hög grad befordrats genom de enskilda sammanslutningarnas förening till
högre enheter, central-, provins- och slutligen landsföreningar, vilka ej blott
förfoga över betydligt större medel för det gemensamma bästa, utan för den
verksamhetsgren, som de tjäna, blivit verkliga representationer, till vilka
statsmakterna taga hänsyn.
Det gagn, kooperationen medfört, har ej varit blott det direkt åsyftade
ändamålet, såsom billig anskaffning av kapital och förstklassiga
produktionsmedel, utan även ökad kunskap om dessas rätta bruk och ökad användning
av dem med därav följande ökad avkastning av jord och kreatur, ökat
intresse för framsteg, pålitlighet och punktlighet i affärer samt vana och
erfarenhet vid deltagande i allmänna angelägenheter. Den vinst på
verksamheten, som uppstår, utdelas ofta ej helt åt deltagarna i affären eller avsattes
för att tjäna till rörelsekapital, utan brukar även delvis användas till
bildningsanstalter och andra allmännyttiga ändamål. Kooperationen har därigenom
blivit en av de verksammaste hävstängerna till jordbrukets och
jordbrukareklassens höjande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
