Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De gamla bevattningsanläggningarna ha omsorgsfullt vidmakthållits och
ytterligare utvidgats så att den bevattnade arealen år 1900 uppskattades till
1,670,000 hektar. Genom lagar den 29 maj och 25 dec. 1883 ha fastställts
regler för bevattningsföreningar och kostnadens fördelning på delägarna.
Likaså har man fortsatt att göra sankmarker odlingsbara genom
jord-slamning, colmation, i norra Italien medels det av floderna från alperna
medförda slammet och i andra landsdelar genom på höjder löshackad jord, för
vars nedsvämning man använder vattendragen vid rikliga flöden.
Men trots den bärande arealens ökning hava spannmålsskördarna blivit
allt mer otillräckliga för befolkningens behov. Införseln av spannmål har
alltjämt ökats, och likaså utvandringen, dels för stadigvarande bosättning i
främmande land, ofta dock med avsikt att där samla kapital för att
återvända och köpa jord i hemlandet, dels för att såsom säsongarbetare förtjäna
bidrag till uppehället.
Stillaståendet eller den relativa tillbakagången finner sin huvudsakliga
förklaring i den låga avkastning jorden lämnar. De spridda och till stor del
osäkra uppgifter, som finnas över skördarna, visa att skördetalen under
senaste halvsekel visserligen ökats från 7—8 dt. per hektar till 9—10.5 dt. av
stråsäd, omkring 15 dt. av majs och omkring 30 dt. av ris, men även dessa
senare skördetal äro lägre än i Frankrike och alla germanska länder. En
orsak härtill är att åkern till så övervägande del begagnas till odling av
stråsäd (över 50 proc), trädgårdsväxter, vin, oliver och andra träd och
buskväxter, men blott till ringa del till foderodling. Härav följer, att tillgången
på kreatursgödsel är alltför ringa, särdeles som användningen av
konstgödsel är obetydlig. Det sega fasthållandet vid mer eller mindre rent
sädesbruk säges väsentligen bero därpå, att avgälden vid hälftenbruket, som
allmänt förekommer, utgår av spannmålsskörden, varför ägaren ej plägar
medgiva odlingen av andra grödor. Det i vissa trakter fortfarande bruket att ha
träd och vinrankor i rader på åkern bidrager till att nedsätta
skördemängden. En väsentlig orsak till jordbrukets och jordbrukarnas låga ståndpunkt
är den ogynnsamma jordfördelningen. I vissa landsdelar, särdeles på Sicilien
och Sardinien, förhärska stora gods, som tillhöra kyrkor, kloster och fromma
stiftelser eller enskilda personer, som bo på annan ort och sakna kännedom
om sin egendom och intresse för densamma och dess brukare annat än för
arrendeinkomsten. Dessa gods äro vanligen upplåtna i smålotter åt brukare,
ofta genom mellanhand av storförpaktare eller fogdar, vilkas enda omsorg är
att utkräva största möjliga avgäld. I övrigt är jorden på Sicilien och i halvöns
södra provinser till allra största delen styckad i småbruk, vilka antingen äro
utarrenderade eller ock ägas av brukarna, men särdeles i det senare fallet
undergå fortgående styckning genom arvskiften och försäljningar, så att de
i de flesta fall kunna lämna blott ett ytterst knappt uppehälle åt brukaren.
Arrendena äro i regel på kort tid eller hälftenbruk, en upplåtelseform, som
är ägnad att hålla jordbruket på en låg ståndpunkt och brukaren i fattigdom.
Där arrendegårdarna äro större och kontrakten på längre tid, äro
förhållandena bättre, vilket är fallet i synnerhet i de bevattnade områdena i norra
Italien, där jordbruket fortfarande är blomstrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
