Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då användningen av fabriksgjorda lantbruksmaskiner och konstgödsel tilltog,
började bildas lantmannaföreningar, consorzii agrari, med gemensamt inköp
av sådana som huvudsyfte. Är 1892 sammanslöt sig ett antal sådana till
Federazione italiana di consorzii agrari, vilken även har enskilda medlemmar.
Förbundet utlånar även maskiner till brukning och verkar även som
försäljningsförening för medlemmarnas produkter samt för spridning av
kooperation och jordbrukskunskap genom konsulenter och försöksfält. Därjämte
har efter franskt mönster bildats ett antal fristående föreningar, som jämte
inköps- och försäljningsrörelse idka kredit- och försäkringsverksamhet,
odlings- och kreaturspremiering, anskaffning av avelsdjur m. m.
Mejeriföreningar funnos i de italienska, liksom i franska och schweiziska
alptrakter, redan under medeltiden, och intill senaste tid har en dylik
samverkan bibehållit sig i primitiva former, vanligen så att ystning för gemensam
räkning sker i tur och ordning i de deltagande gårdarna eller i ett
föreningsysteri, men så att produkterna uppdelas på deltagarna. Först på
1890-talet började mejeriföreningar efter moderna grunder, vid vilka
tillverkning och försäljning av produkterna är en andelsaffär, att bildas och ha fått
stor spridning i norra Italiens kreatursrika provinser. Ett stort antal av dessa
föreningar ha anslutit sig till Unione nazionale dlelle latterie sociale e
cooperative i Piacenza. Förbundet verkar även för spridning av upplysning och
rådgivning genom konsulenter, en del av föreningarna också för kreatursavelns
förbättring.
Denna senare uppgift ingår även i verksamheten hos åtskilliga comizi och
consorzii och har föranlett bildandet i norra Italien av ett stort antal
avelsföreningar, vilka utöva en framgångsrik verksamhet genom anskaffning och
premiering av avelsdjur, hingst- och tjurhållning, stambokföring, anordning
av utställningar och ungdjursbeten, gemensamt inköp av foder, försäkring
och försäljning av kreatur o. s. v.[1]
Föreningsrörelsen i Italien omfattar i övrigt alla de olika grenar av
kooperation, som förekomma i grannländerna såsom försäkring mot brand- och
hagelskada (i de norra provinerna) samt kreaturssjukdom,
vinkällareföreningar, m. fl. Egendomligt för landet är kooperativ tillverkning av konstgödsel,
honungs- och russinsförsäljningsföreningar.
Jämte den år 1886 bildade Lega nazionale delle Società cooperative italiane,
vilken är en representation för kooperationen i dess helhet, hava lantbrukefs
kooperativa centralföreningar år 1910 bildat la Confederazione generale delle
cooperative e mutue agrarie italiane för jordbrukskooperationens intressen.
Kooperativa jordbruk ha på senare tid uppstått, företrädesvis i till
provinserna Venetien och Emilia hörande delar av Podalen, där ett intensivt
jordbruk med bevattning förhärskar. Dessa kooperationer stå vanligen
i förbindelse med ortens socialistiska fackföreningar och tjäna i viss mån
som reserv mot arbetslöshet, i det att endast ett mindre antal av
medlemmar, motsvarande det ständiga arbetsbehovet, har stadigvarande
sysselsättning vid det kooperativa jordbruket, under det att i övrigt behovet av
arbetare fylles genom tillfälligt arbetslösa och genom inkallande av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
