Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växling med egentliga åkerväxter, och äro särdeles i södern och där särskilt i
Campanien en ekonomisk viktig odling.
Av foderväxter odlas på åker i det norditalienska låglandet framför allt
rödklöver, dels som 1-årig mellangröda, dels som vanligen 3-års vall, i vilken
dock rödklövern till största delen går ut det andra året på bevattnad, men
senare på obevattnad äng, varefter en tät matta av vitklöver uppstår. På
torrare mark, särdeles i Venetien, har lucernodling fått en stor omfattning.
Av såväl klöver-slagen som lucern skördas rätt mycket frö. I övriga delar
av Italien odlas blodklöver, Trifolium incarnatum, som eftergröda efter
sädesskörden.
De ständiga ängarna vidmakthållas vid hög fruktbarhet genom översilning,
där sådan kan anordnas, och där vattentillgången det medgiver fortsättes
bevattningen även under vintern. Dylika vinterbevattningsängar, prati a
marcita, vilka fortfarande finnas blott i Lombardiet lämna en oerhört stor
fodermassa i 5—6 skördar. Om deras anläggning, vilken måste ske med den
största omsorg, lämnades en utförlig redogörelse av Domenico Berra,
Dei prati del basso milanese, detti marcita, 1822. Beståndet i dessa
vinterängar utgöres huvudsakligen av engelskt rajgräs. Lombardiet har alltjämt
bibehållit sitt anseende som föregångslandet i ängsvattning.
VINODLINGEN hotade att gå tillbaka till följd av angrepp av vinlusen,
som först uppträdde i Italien år 1879, men genom strängt genomförande av i
lagar av år 1888 och 1891 påbjuden övervakning samt förstöring av angripna
planteringar och deras ersättande med amerikanska grundstammar, har man
lyckats stävja denna härjning, och odlingen av vin har på senare tid ökats
så att den f. n. intager nära 4.5 milj. hektar mot 1.9 milj. år 1870.
OLIVODLINGEN har däremot gått något tillbaka, men intager
fortfarande näst efter vinodlingen främsta platsen inom fruktodlingen. I södra
Italien har även odlingen av oranger och citroner stor ekonomisk betydelse,
fikon, äpplen och päron däremot mindre. Kaskanje-skörden från vilda och
planterade skogar lämnar en viktig del av folkets föda och överskott till
export, men den areal, som lämnar densamma har minskats från över
500,000 hektar på 1860-talet till omkring 400,000 hektar vid sekelskiftet.
SILKESODLINGEN hotades på 1850-talet av fläck- och stelsjukan
(pebrina och muscardina), och man sökte då räddningen i införande av en
härdigare japansk fjärilsstam, men sedan man infört den av Pasteur
uppfunna (sid. 512) metoden att kontrollera de äggläggande honornas
smittofrihet, har odlingen därigenom tryggats. Aveln av maskar av den japanska
rasen har gått tillbaka, men däremot har man alltmer övergått till en
korsning av denna med den gamla rasen och därigenom fått en blandningsstam,
som ärvt den japanska stammens härdighet. Silkes- och
mullbärsträdsodlingen har väl på senare tid minskats, men Italien intager fortfarande
främsta platsen på detta område inom Europa. För silkesodlingens
främjande har inrättats en försöksstation i Padova och ett femtiotal
observationsstationer, där råd och biträde lämnas.
HUSDJUBSSKÖTSELN har liksom i övriga Medelhavsländer i det stora
hela även i Italien intagit en obetydlig plats i lanthushållningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
