Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor omfattning. Av dessa trakters ostsorter äro caciocavallo, helfet ost av
komjölk, och en fårmjölksost peccorino romano mest kända.[1] Ostexporten
har intill världskriget varit stadd i rask stegring och nådde år 1913 nära 33
milj. kg., varav av grana-, pecorino- och gorgonzolaost omkring 9 miljoner
vardera.
SKOGENS förödelse fortgick under förra delen av 1800-talet trots
förefintliga skogslagar, vilka i vissa av de olika stater, vari landet var delat,
närmade sig avverkningsförbud, under det att i andra så gott som skövlingsfrihet
rådde. Sedan landet förenats till ett rike, vidtogos åtgärder för att hämma
Skövlingen och därmed följande fara för jordens nedsvämning och
översvämningar samt för att befordra skogens återväxt och därigenom en jämnare
fördelning av nederbördsfuktigheten. Genom en skogslag den 30 juni 1871
påbjöds, att statens skogsmarker skulle vara oförytterliga och plantskolor
anläggas för tillhandahållande av skogsplantor. Genom en lag om enskildas
skogar den 20 juni 1877 blev skogsodling obligatorisk på mark ovan
kastanjeskogens gräns och där fara för skada av vattenflöde funnes, och å
dylik mark fick i allmänhet ej kalhuggning eller odling ske. Staten,
provinser och kommuner fingo rätt att för skogsodling expropriera dylik under
vincolo forestale liggande enskild mark, där ej ägaren inom 6 månader efter
tillsägelse själv igångsatte odling, och rätt tillerkändes flertalet av ägare
av skogsmark inom ett område att påfordra bildandet av föreningar för
gemensamma skogsodlingsåtgärder. Förefintliga servituter, såsom betesrätt,
å skog, kunna avlösas på anfordran av staten, provinser, kommuner eller
enskilda markägare. Dessutom kunde staten lämna understöd till
skogsodlingsföretag. I varje provins inrättades en skogskommitté att befordra
åtgärder i lagens syfte.
För förvaltningen av statens skogar och behandling av skogsärenden
inrättades genom lag den 2 juni 1910 en fristående skogsstyrelse med ett råd
för vatten och skogar vid sin sida och underlydande skogsstat. Enligt
denna lag skall en planmässig rationell skötsel införas å skogsmark
tillhörande staten, provinser, kommuner, offentliga inrättningar och föreningar.
Sådana skogar, som förklaras vara av allmän nytta, även sådana som
tillhöra enskilda, skola ställas under skogsstatens vård. Dessutom
tillerkännes skattefrihet under 15 år för sådana kalmarker, som skogsodlas för
skottskog, och under 40 år, om odlingen avser högskog. Tillika skall
staten understödja enskild skogsvård och skogsodling genom avgiftsfri
rådgivning samt i vissa fall med frö och plantor. Skogens avkastning uttages
huvudsakligen i form av brännved och kol, varjämte kork hämtas från
omkring 80,000 ha.
Undervisning i skogshushållning meddelas vid ett högre skogsinstitut vid
Vallombrosa och vid ett antal lägre skogsskolor.
JAKTEN i Italien är i hög grad vanvårdad, och i många landsdelar är så
gott som allt jaktbart vilt utrotat, i andra finns blott något harar och
rapphöns samt i vissa trakter räv, varg, vildsvin m. m. kvar. Som en viktig
orsak till förfallet framhålles skogarnas uthuggning men kanske än mer, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
