Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Spanien och Portugal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kolonisation, d. v. s. skapande av bärkraftiga bondejordbruk i trakter, där jorden
till stor del ligger obrukad. Härigenom åsyftas att mildra den för
framåtskridandet ofördelaktiga ojämnheten i jordfördelningen. I stora delar av
halvön, särdeles i bergstrakterna är jordstyckningen driven till ytterlighet,
i andra däremot såsom i mellersta Portugal, Andalusien och Estremadura
förhärska stora gods. Sedan staten enligt beslut år 1812 försålde större
delen av sina domäner, har mycket ringa möjlighet funnits att förvärva
mindre jordegendomar, och till följd därav består lantbefolkningen till
övervägande del av ägare av dvärgjordbruk och jordlösa arbetare och herdar.
FÖRENINGSVÄSEN. För att befordra det mindre jordbrukets höjande
har statsstyrelsen i de båda rikena genom organisation och ekonomiskt stöd
verkat för uppkomsten av ekonomisk kooperation. Dylika
sammanslutningar funnos redan tidigare och omkring sekelskiftet fastställdes
lagstadganden om deras verksamhet. I Portugal utfärdades den 5 juli 1894 en lag om
ekonomiska jordbrukareföreningar (förändrad den 3 april 1896),
huvudsakligen efter den franska föreningslagstiftningen, samt den 1 mars 1911 en
förordning om jordbrukskreditföreningar. I Spanien fanns sedan 1887 en
allmän föreningslag, och den 28 jan. 1906 antogs en särskild lag för
jordbrukareföreningar, vilka gynnades med skattefrihet för avkastningen av
deras rörelse utom vinstutdelningen åt medlemmarna. Dessutom har
regeringen givit dessa företräde i avseende på avgiftsfritt användande av hanliga
avelsdjur för rasens förbättring, vid utdelning av förädlat utsäde och
plantor, användning av redskap och maskiner, som staten inköper för att stödja
industrien o. s. v.
Kreditföreningar äro den gren av kooperationen, som fått den
allmännaste spridningen. I båda rikena funnos sedan gammalt kommunala
hjälp-och understödsanstalter, pósitos i Spanien, celleiros i Portugal, vilka hade till
uppgift bl. a. att vid behov förskjuta jordbrukarna utsäde att återbetalas efter
skörden. Dessa ombildades till moderna kreditföreningar. De spanska
föreningarna skulle liksom de Raiffeissenska kreditkassorna (sid. 526) i deras
ursprungliga form även vara sparkassor och biträda vid anskaffning av
förnödenheter samt utlåna penningar mot pant av jordbrukarnas spannmål.
För de spanska kassorna utfärdades nya stadgar den 23 jan. 1906. Även
kreditkassor av Raiffeissen-typ samt andra slag av kooperativa
sammanslutningar finnas, i synnerhet för försäljning av sydfrukter. Det
ekonomiska föreningsväsendet synes vara statt i tillväxt men ännu rätt
litet utvecklat.
Även åtskilliga lantbrukareföreningar utan direkt ekonomisk uppgift,
såsom allmänna lantmanna- och trädgårdsodlareföreningar och provinsiella
centralföreningar finnas i olika delar av de båda rikena.
JORDBRUKSUNDERVISNING och FORSKNING. För
jordbruksundervisning på vetenskaplig grund finnes en lantbrukshögskola för Spanien i
Aranjuez, och en för Portugal i Lissabon, vid vilken senare även utbildas
skogstjänstemän och veterinärer. Därjämte har i Spanien ett flertal
lantbruksskolor inrättats i senare tid. I Portugal finnes en lantbruksskola på
mellanstadiet och en rättareskola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
