Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Spanien och Portugal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tobaksodlingen är också till sin omfattning ringa men till sin
produktskvalitet framstående i Andalusien och Ebrodalen.
TRÄDGÅRDSODLING. Jämte de nämnda även på åker odlade
baljväxterna odlas köksträdsgårdsväxter i stor utsträckning, kanske främst lök,
som är en viktig del av folkets föda, samt tomater, spansk peppar, meloner
och vattenmeloner. Denna odling anses stå väl så högt som i någon annan
del av södra Europa.
Vin- och olivodlingen intager i avseende på skördens värde främsta
rummet näst veteodlingen och utgör den förnämsta källan till ländernas
exportinkomst. Vin odlas å hela halvön men har största betydelsen i nordöstra
Spaniens bergstrakter och lämnar den ädlaste produkten i norra Portugal
(Oporto-området) samt i södra Spanien (Jerez, Malaga). Liksom övriga
vin-land ha Spanien och Portugal hemsökts av vinlusens (Phylloxera)
härjningar, vilka i senare delen av 1880-talet vållade en betydlig minskning i den
vinodlande arealen, skördemängden och vinexporten, men genom
inplantering av amerikanska vinstockar, som icke skadas av vinlusens angrepp,
har denna fara för vinodlingen övervunnits, så att vinskörden under det nya
århundradet åter stegrats.
Olivodlingen, som tidigare intog något mindre areal än vinet men i
närvarande tid till följd av dess egen utvidgning och vinodlingens minskning
något överträffar denna i omfattning, är den viktigaste odlingen i södra
hälften av platålandet och i Ebro-dalen.
I halvöns norra landskap är odlingen av äpplen, till stor del för
ciderberedning, mycket omfattande, och i de södra allehanda sydfrukter, såsom
oranger, fikon, mandel, granatäpplen, johannisbröd och citron den förnämsta
inkomstkällan för en stor del av de mindre jordbrukare, som här innehava
den största delen av den odlade jorden. Särdeles ökades apelsinodlingen
under sista tredjedelen av 1800-talet och fick sådan omfattning, att
marknaden blev överfylld och prisen nedgingo, så att odlingen icke längre blev
lönande. Genom sammanslutning till stora föreningar för fruktens export
har detta missförhållande undanröjts.
HUSDJURSSKÖTSELN har än mer än åkerbruket bibehållit en ringa
omfattning och förblivit oberörd av utvecklingen inom det övriga Europa.
Antalet av större djur är fortfarande lägre än i något annat av Europas
länder i förhållande till den produktiva jordarealen, och även antalet får har
nedgått i Spanien men ej i Portugal. Någon förädling av kreatursstocken
har knappt ägt rum, utan i de fall, då djurens beskaffenhet är framstående,
beror det av naturförhållandena och är ett arv från äldre tider.
Så är förhållandet i avseende på hästarna i södra Spanien, särskilt
Andalusien. De andalusiska hästarna (sid. 235) åtnjuta visserligen fortfarande
anseende som eleganta, energiska och uthålliga riddjur, men stammen anses
som degenererad och har förlorat sin betydelse som avels- såväl som
bruksdjur i andra länder. I halvöns norra delar är hästslaget vanligen kallat det
galiziska (av den diluviala hästens typ, sid. 5), tyngre och lämpligare som
dragare. I de baskiska landsdelarna och Portugals norra bergstrakter är
detta hästslag småvuxet och betecknas som oförädlad pony.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
