Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att trygga besittningen av små jordegendomar, tillräckliga för en
familjs uppehälle stadgades genom lag av den 12 juli 1909 enligt mönster av
Förenta Staternas homestead-lag, att lägenheter intill 8,000 francs värde,
bebodda och brukade av ägaren, kunna genom förklaring som biens de famille
insaissibles skyddas mot att frånhändas ägaren för skuld.
Jordegendomarna blevo genom den nämnda frigörelsen av bondgårdarna
brukade av ägarna, och utvecklingen gick fortfarande i samma riktning till
början av 1860-talet, då 87 proc. av hela antalet jordegendomar brukades av
ägarna. Sedan har detta procenttal allt mer nedgått, till 71 proc. år 1892,
och arrendegårdarnas antal samtidigt ökats, från 8 till 22 proc, samt de
förr vanliga delbruken minskats, så att de numera finnas huvudsakligen i
de västra och södra lansdelarna, där åkerbruket är mera efterblivet.
Som en framgång nämnes, att arrendena numera vanligen lämnas på
längre tid och med rätt för arrendatorn till ersättning för förbättringen.[1]
KATASTER. Sedan år 1790 den gamla personliga och
förmögenhetsskatten »la taille» ersatts av en grundskatt, som bestämdes genom hela
skattebeloppets fördelning på jordegendomarna efter deras nettoavkastning,
börjades enligt lag av den 15 sept. 1807 arbetena på en jordebok eller
kata-ster, innehållande förteckning över alla jordegendomarna och deras taxerade
avkastningsvärde, ett arbete, som var färdigt först år 1850. Jorden
indelades efter sin tillhörighet till olika egendomar och sin beskaffenhet i
parceller, som kartlades och uppmättes samt boniterades i vissa, vanligen 5
klasser, varefter nettoinkomsten i medeltal för 15 år beräknades för varje
klass. Denna kataster visade sig snart bliva mindre motsvarande
verkligheten till följd av inträdande förändringar i avseende på parcellernas
fördelning på olika egendomar och i hävd, och genom lag den 7 sept. 1850
stadgades därför, att kommun äger rätt att få katastern för dess område
reviderad på kommunens egen bekostnad. Enligt lag den 8 aug. 1890 skall
skild taxering göras av jorden och byggnaderna.
KREDITVÄSEN.[2] De tyska Landschaften (sid. 525) framhöllos på
1840-talet som en även i Frankrike lämplig form för jordbrukskreditanstalter.
Då den franska hypoteksbanken, Credit foncier de France, år 1852 bildades,
överlämnades åt denna statsinstitution att tillgodose även jordbrukets behov
av fastighetslån, och år 1856 fick denna anstalt övertaga även långivningen
för avdikningsföretag.
Behovet av driftskredit blev senare tillfredsställt genom kooperativa
kreditkassor.
FÖRENINGSVÄSEN.[3] Det år 1761 bildade lantbrukssällskapet i Paris
har alltjämt bibehållit den ställning som officiell central representation för
jordbruket, som det vid restaurationen återfick, och har fått denna ställning
såsom Société nationale d’agriculture tillförsäkrad genom förordningar 1878,
1879, 1880 samt 1915 under den förändrade titeln Académie d’agriculture.
Provinsiella och lokala lantbrukssällskap, soin återupprättades eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
