Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öster om Elbe, där godsen alltsedan kolonisationen förhärskat och de
mindre bondgårdarna indrogos till godsen vid bondefrigörelsen samt de
återstående, vanligen i vidsträckta byar samlade bondgårdarna äro så stora
att de giva innehavarna full sysselsättning, har man vanligen skaffat sig den
utöver tjänstefolket behövliga arbetsstyrkan i fast anställda daglönare, även
kallade Instleute, Komornik, vilka erhålla fri bostad med trädgårdstäppa,
bränsle, läkarevård och ofta bete för några få djur och brukningsrätt till
3—9 morgen åker, mot arbetsskyldighet av hela familjen och stundom även
av en dräng. Daglönarnas naturaförmåner ha i senare tid rätt allmänt ersatts
med stat och kontant lön. Därjämte fås arbete även av Inhysesfolk
(Einlieger), som äro fria arbetare utan kontraktsenligt fastställd lön.
I alla delar av Tyskland har man sålunda sökt möta förekommande brist
på arbetare genom att skapa småbrukarelägenheter, självständiga eller
upplåtna av större jordägare, och den av de preussiska statsmyndigheterna
igångsatta inre kolonisationen har i väsentlig mån haft detta syfte.
I Ungern och angränsande sydslaviska länder fanns i vissa trakter fullt
tillräckligt av arbetare i de husmanskolonier, som redan före bondebefrielsen
uppstått på godsens jord, och vars jord tillhör godsherren. På andra håll i
Ungern är brist på fria arbetare, varför såväl herr- som lifgardar skötas
huvudsakligen med fast anställt tjänstefolk. I ännu andra trakter och
särdeles i Galizien och Polen är bondjorden så starkt styckad, att den ej kan
föda befolkningen, varför stora skaror av vandringsarbetare årligen söka
säsongarbete vid slåtter, skörd och rotfruktsfältens skötsel i landsdelar med
otillräcklig tillgång på arbetare.
JORDSTYCKNING. I åtskilliga av de tyska staterna har rätten att stycka
jordegendom inskränkts i syfte att förekomma de skadliga följderna av
yrkesmässigt bedriven jordstyckning. I Preussen har sålunda en följd av
lagar och förordningar (de första den 3 jan. och 11 juli 1845) utfärdats,
genom vilka stadgats, att avhandlingen om egendoms styckning skall
underställas den myndighet, som har att föra hypoteksböckerna, och att delarna
och skattens fördelning på dem skola införas i de offentliga
fastighetsböckerna och katasterverket. I Bayern har yrkesmässigt bedriven
egendoms-styckning under åren 1852—1862 t. o. m. varit förbjuden, och i en lag av
den 13 augusti 1910 ha åtskilliga bestämmelser införts för att återhålla
densamma. Sålunda stadgas, att om en jordegendom, som under senaste 3 år
brukats som en enhet, säljes till en egendomshandlare, tillkommer
förköpsrätt kommunen, inom densamma verksam lånekassa eller annan person, som
inrikesministern bemyndigar därtill, samt att rätt att rygga dylik
köpeavhandling inom viss tid tillkommer såväl säljaren av egendom av viss storlek
och beskaffenhet, som köpare av lott ur den styckade egendomen.
Försäljningen av lott av en sammanhängande jordegendom får ej heller ske, förrän
lotten är lagligt avrösad. I Wurtemberg utfärdades 1853 en lag (numera
i huvudsak ingående i den allmänna civillagen), enligt vilken alla
försäljningar och utarrendering skola ske genom skriftligt kontrakt och egendomar
om minst 10 morgen under 3 år från deras förvärvande ej få säljas annat
än i sin helhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
