Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkännande i Tyskland som den förnämsta producenten av armé- och lätta
ridhästar. I samband med stamstuteriet stå ett antal lantstuterier och
hingstdepåer, premieringar för urval av godkända avelsdjur samt år 1890 införda
dressyr- och prestationsprov. Uppfödarna, som till största delen utgöras av
mindre jordbrukare, äro sammanslutna i föreningar, vilka utgiva stamböcker
för de särskilda provinserna, för Litthauen och Masuren från 1861,
Ostpreussen från 1890, Westpreussen och Posen från 1894.
Med den ostpreussiska halvblodsaveln tävlar den hannoveranska i
anseende. Denna har sin centralhärd i det år 1735 inrättade lantstuteriet
(hingst-depåen) i Celle och bedrives allmänt av jordbrukarna på låglandet kring
Elbes, Wesers och Ems’ flodsystem. De rika betena hava här tillsammans
med hingstmaterial av engelskt full- och halvblod alstrat en stam av något
grövre men ädla rid- och eleganta vagnshästar. Aveln ligger i böndernas
händer, och huvudsakligen statsstuteriets hingstar användas. Enligt för
provinsens olika delar utfärdade »Körordnungen» få endast godkända hingstar
användas för betäckning av andras ston. Stamboksföring äger rum sedan 1888.
Även i de angränsande provinserna, Ostfrisland, Oldenburg och Holstein,
har aveln av grövre ädla hästar nått en hög ståndpunkt. I Oldenburg infördes
hingstbesiktningstvång redan år 1819. Är 1893 började stambokföring i
Holstein och 1897 i såväl Ostfrisland som i de 2 avelsområden, vari Oldenburg
delades.
Även den kallblodiga aveln i Tyskland har under senare delen av
1800-talet utvecklats målmedvetet under ledning av avelstöreningar och med stöd
av statens underhåll av stamhingstar.
Kontroll över enskildas beskällare infördes i Preussen redan genom ett
liovkanslidekret år 1828 och har ytterligare reglerats genom senare
förordningar. För hästpremieringen utfärdades den första preussiska
förordningen den 27 april 1887, och samtidigt även stadgar för offentliga
kapplöpningar. Ledningen av hästaveln i de olika tyska länderna är för övrigt
sedan 1869 anförtrodd åt landskommissioner för hästaveln.
I Bayern underhåller staten två lantstuterier med tillhörande hingstdepåer
för den tunga Pinzgauerrasen. Pinzgauerrasen är också förhärskande i de
norra österrikiska alpländerna, under det att den ädla hästaveln var
övervägande i dubbelmonarkiens övriga länder. För hingsthållningen är i denna
sörjt genom statsstuterier och statens kontroll över användningen av
privat-beskällare.
De berömda stuterierna vid Lippiza i Krain (grundlagt år 1580), och vid
Kladrub i Böhmen (från 1560) ha bibehållit sina gamla stammar av
spanskt-italienskt blod men därtill använt det förra arabiska, det senare engelska
fullblodshingstar. Statsstuteriet i Radautz i Bukovina hade uppsättning av
engelskt full- och halvblod.
Den ungerska ädla hästaveln, som liar sina centralpunkter i
statsstuteri-erna Mezöhegyes (från 1785), Kisbér, Fogaros och Babölna (fr. 1790), har
utgått från orientaliska hästar, men de båda förstnämnda stuterierna ha
sedan använt engelskt full- och halvblod, så att de nu karakterisera
Kisbér-stammen som lätt, Mezöhegyes som tyngre engelskt halvblod. Den högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
