Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansedda Noniusstammen vid Mezöhegyes har anglonormandiskt blod att tacka
för sin mäktigare kroppsbyggnad.
NÖTBOSKAP. Antalet nötboskap har under senaste halvsekel, 1860 till
1910 ökats i Tyskland från 14 till 20 miljoner, i Österrike från 8.6 till 9.1
miljoner och i Ungern från 5.6 till 7.1 miljoner i runda tal. I det stora hela har
varje landsdel fasthållit vid sin gamla lantras.[1] Sydtysklands rödskäckiga
boskapsraser beräknas utgöra nära 1/3 av Tysklands hela boskapsstock, de
rödbrokiga eller röda låglandsraserna föga mindre (27.5 proc), den
svartbrokiga låglandsrasen 1/6, de bredpanniga gula-bruna sydtyska raserna 1/10,
de korthuvade syd- och mellantyska bergsraserna nära 6 och den gråbruna
alpboskapen nära 4 procent. I de österrikiska alpländerna ha likaså de västra
delarna behållit sina till den gråbruna och den korthuvade tyska alpboskapen
närstående lokalraser, under det att i de östra boskapen tidigare närmade
sig den osteuropeiska stepprasen, som använts till korsning med de
ursprungliga alpraserna, men på senare tid har här liksom i Sydtyskland och Ungern
schweizisk rödbrokig boskap i stor mängd införts. I Nordtyskland har
huvudsakligen engelskt korthorn använts till avelns förbättring.
I Tyskland har en stor mängd avelsföreningar bildats för avelns ledning,
under det att denna i Österrike-Ungern sedan 1860-talet legat i händerna på
stats- och provinsmyndigheter, vilka haft betydliga statsanslag att tillgå för
avelns uppmuntran. Genom lagar för de särskilda österrikiska kronländerna
ha inrättats Thierschaukommissionen för att ordna tjurhållningen och den
obligatoriska tjurbesiktningen.
I Ungern har den högsta ledningen av aveln handhafts av en
överinspektör med underinspektörer i landets olika delar, och tillika har staten
anskaffat och spritt avelsdjur samt inrättat avelsstationer för såväl nötboskap som
svin för att förse bondkommuner med handjur.
FÅREN utgjorde vid periodens början den ekonomiskt viktigaste delen
av kreatursbesättningarna, särdeles på de större egendomarna. Då prisen på
jordbrukets övriga produkter nedgick, bibehöll den fina ullen sig bättre i pris
och blev jordbrukarnas viktigaste inkomstkälla, vilken var av desto större
betydelse, som försäljningen därav skedde på sommaren, då övriga inkomster
— oavsett försäljningen av raps, där sådan odlades, — voro så gott som inga.
Den under 18:e århundradet började införseln av merinofår från Spanien
fortsattes, och rasen utvecklades i Tyskland synnerligen väl. Norra
Tysklands fårstock genomkorsades med merinoblod, så att den med undantag
för marsktrakternas mjölkfår och lokala lämningar av hedfår hade antagit
den förstnämnda rasens karaktär i avseende på ullens beskaffenhet.
I de södra och västra landsdelarna gjorde däremot förhållandena och
särskilt jordens starka styckning, att fårskötseln icke fick så stor betydelse och
merino-inblandningen med undantag för Wurtemberg blev jämförelsevis
obetydlig. Dessa trakters lantfårslag voro i allmänhet mer köttiga än
Nordtysklands hedfår, och en betydande utförsel av slaktfår till Frankrike var en
viktig inkomstkälla för landets jordbrukare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
